Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1852, sida 1

—— ä —————————— sC— srän knäet och reste sig, för att undersöka, från hvilket slags varelse nysningen kom. Men då han ville gå in i kallrummet, fann han nyckeln vara ur dörren. Sådant var icke egnadt att skingra hans misstankar. Amanda började verkligen bli ångslig, ty hon förutsåg, att gubben icke så lått skulle ge med sig. Hon svarade visserligen, att hon förlagt nyckeln, och gjorde sig till att söka; men dermed lyckades hon icke att fåra sin ålskare bakom ljuset. Gubben började nu dundra och svärja, yrkade, att man borde skicka ester en smed, och håll ett hiskeligt väsen. Amanda gråt och bedyrade sin oskuld — allt fåfångt! får sina böner fick hon uppbåra hårda ord och för sina tårar kötteder; och Ovädret stod just på sin kulmination, då dörren till kallrummet öppnades helt varligt inifrån, och ut trådde en ung, rått vacker flicka. Nu blef hastigt en srontföråndring: Amanda utbrast i ett gapskratt, och brukspatronen såg mågta flat ut. Den unga flickan, som visade sig, tycktes vara sjelfva oskulden. Hon knappast vågade lyfta sina ögon från marken, neg för brukspatronen mycket sedesamt och låtsade alldeles icke mårka hans förlågenhet, för hvilket han håll henne råkning.