Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1852, sida 1

följande interessanta bref från en dansk i Paris, rörande de bekanta arresteringarna på Caf du Danemarc. YBaris den 23 Mars 1852. — — — Klockan 9 i går afton sutto vi som vanligt på I Cal Danemaresysselsatta med schackspel och likgiltiga samtal, då vi mårkte en hop personer af egendomligt utseende plötsligt intråda i salen, besätta utgångarna och sördela sig i de sårskilda våningar hvaraf etablissementet består. I början trodde jag att det var en samling af hedervårda borgare, som kommit dit för att roa sig: men då jag såg flera försedda med det trefårgade skårpet, öfvertygades jag snart, att det var polisen med dess handtlangare. Då de småningom nårmade sig hvarochen af oss, för att visitera honom och hans fickor, antog jag, att någon betydlig stöld blifvit begången i granskapet, och att man hade sett tjufven smyga sig in i caset; det föll mig aldeles icke in att det kunde hafva någon politisk orsak, förrän min visitör äterlemnade mig mina saker, med undantag af mitt pass, min teckenbok och min pennknif. Jag såg att alla andra voro underkastade ett dylikt öde; men vi voro temmeligen öfverens om att saken skulle vara slut hårmed. Så mycket mer förundrade blefvo vi derför, då poliskommissarien förklarade att vi icke långre finge fortsåtta vårt spel, utan måste allesammans följa dem; i samma Ögonblick sågo vi åfven alla gåsterna från andra salen, med vederbörande griphumrar mycket vånskapligt under armarna, komma utför trappan och lemna huset. Genast derpå voro afven vi klara att gå, och togo samma våg genom Louvren långs utmed kajen till prefekturen. Dessa polistjenstemån hafva ett eget sått att taga en under armen, hvarvid de åfven begagna handen och genom en särskild tryckning försäkra sig mot hvarje sörsök till rymning. Vi voro inalles 11 danskar: — 3 låkare, Aarestrup, Withusen och Saxtorph, kopparstickaren Ballin, adjunkten Faber från Odense, mälarne Frölich, Dahl och H. Hansen, hr P. L. Möller, samt 2 andra danskar, Hansen och Momme. — Af de 12 svenskarne och 4 norrmånnen kånde jag endast målarne Palm och Hoöckert, samt koppstickaren Ruben. Utom oss Skandinaver bestod konvojen af tyskar, ungrare och fransmån. — Ankomna till prefekturen infördes vi uli ett slags hvälfd vaktstuga, der ledsagaren drog tillbaka sin arm, som icke lemnat oss under hela vågen, och öfverlemnade oss till Sergeants de ville i uniform, hvilka stusvade in oss i åtskilliga hål, der våra namn, bostad, stånd, ålder o. s. v. upptecknades; derpå förde oss våra förra ledsagare till ett rum, der en dylik uppteckning försiggick, och våra papper undersöktes af dertill förordnade tjenstemån. Allt hvad som kunde ) kallas bref, biljetter, kort sagdt, skrifvet papper i hvad spräk som helst, qvarhölls, hvaremot adresser, visitkort o. s. v. återståldes till oss. Återsförda till vaktstugan delades vi i hopar a 4—5 stycken och stäldes under poliskommissarier, hvilka befalde oss att följa med. Man satte oss i vagnar, 2 och 2 (na-I mm se, Tälgnnnn murmrsrmmsyrmrmsmer,rrrrrrrryg an