Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1852, sida 1

Den lyckliga sjukdomen. Berättelse af J. M. Rosen. (Forts. fr. n:o 81.) Mer ån en gång hade gubben fåstat misstånksamma blickar på dörren till detta rum, men vågade aldrig såga något, ty då kom alltid Amanda fram med en anspelning på, hur trångbodd hon var. Imedlertid, båst herr Pundmark satt och låt sig kurtiseras och naturligtvis var uppe i sjunde himlen, fick han höra ett starkt nysande inifrän kallrummet. — Hvad var det? sade han; var det inte nägon, som nås? — Det var kanske katten, svarade Amanda. — Ah, inte nyser en katt på det viset. Det måste vara någon menniska. — Hvad skulle det vara för någon? Nu skall inte lilla pappa vara underlig. Men just som hon skulle utplåna minnet af nysningen med en kyss, hördes en ny. Nu blef brukspatronen vred, makade Amanda