Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1852, sida 2

— — —— — — ——————— — — — följ efter. Han måtte väl aldrig kasta sig i Norrström! Ila, Bergqvist, ilal min eviga erkånsla skall bli Bergqvists belåning. Utan att rått veta, hvarom fråga var, fattade Bergqvist sin mössa och följde efter husbonden Drottninggatan utsör. Brukspatronen nästan sprang, hvilket föreföll Bergqvist misstänkt, ty han hade aldrig sett honom göra det förut. Det bar af åt Fredsgatan, öfver Gustaf Adolfs torg och åt Norrbro. Allt svåfvade brukspatronessans:. han mätte väl aldrig kasta sig i Norrström e, för Bergqvists ågon: och han trodde sig finna en stark bekråftelse på dessa misstankar, då han såg brukspatronen plötsligt stadna och luta sig öfver barrieren, med armarna stödda deremot. Med ett språng var Bergqvist framme och högg husbonden i rocken. — Är patron alldeles galen! skrek Bergqvist och högg ett sast tag. — Hvad nu, din fåhundl skrek å sin sida brukspatsonen, och högg Bergqvist en ganska bastant örsil. Men den trogne tjenaren släppte åndå icke. Folk skockade sig. (Forts.)