Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1852, sida 2

Salon. Nu afsidna Danska Enkadrottningoen Maria Sophia Fredrika har i sitt testamente bestämt, att hennes förlofningsring jemte en af hennes gemål åt henne skänkt medaljong samt hennes gemäls bref till benne skola bevaras i hennes likkista och följa henne i grafven. Hennes öfriga esterlemnade bref och papper skola uppbrännas. Enkedrottningen var en dotter af landtgrefven Carl af Hessen-Cassel, gift med Fredrik V:s dotter Louise. Man ville att framlidne konungen skulle gifta sig med en Preussisk prinsessa, men han ville det icke emedan ban var kär i sin blifvande gemål. — Liksom den nu afdöda enkedrottningen var en af de skönaste qvinnor som sutit på en thron, så var bon ock från hufvudets och hjertats sida ett mycket begäfvadt fruntimmer. Sedan sin förmälning skall hon fört en dagbok, som lärer innehålla märkliga upplysningar om hennes samtid. I umgänget var hon vänlig, men höll noga på etiketten och var deri olik sin gemål som kanske för mycket satte etiketten till sida. Drottningen var god och välgörande i hög grad. Man berättar, att hon hvar dag läste i Adress-avisen för att se efter de fattiga, som der i sin nöd anropat allmänheten, och den bedjandes bön hördes aldrig hos henne törgäfves. Hon öfverlefde sin gemål i 13 år, af hvilka de sista voro henne mycket sorgliga, ty hon träffades djupt af den blodiga oenighet, som uppstått i landet, och hon måste se en älskad dotter följa sin gemål i en landsflykt, som han i sin olyckliga förblindelse vållade sig. — Hon lade sig aldrig i regeringsärendena eller politiken i öfrigt. Ett privat meddelande bar berättat oss, att hon i hela sin lifstid aldrig mer än en gång satt sin fot på Köpenhamns gator. Det var då bon straxt var gift, men dervid trängde sig folket så omkring henne att hon deraf fann sig mycket besvärad. Hon bad då sin kungliga gemål, att hon för framtiden fick slippa att gå ut, hvilket ban också medgaf. Hon bodde om vintrarne i en flygel af Amaliensborgs palats och hade der en trädgård, den hon dagligen besökte och om somrarna flyttade hon ut till Fredriksberg. Utom sina trädgårdar gick hon aldrig, och färdades genom staden aldrig till fots. Hon hade den egenheten att aldrig tåla parfymer bland sin hof-omgifning, liksom om hon sjelf aldrig nyttjade dylika och sade alltid att den bästa parfymen hon visste var af ren tvätt. Enkedrottningen var 85 år när hon nu afled. Jordfästningen säges ske Påskafton Lamartine hos Sultan AbdulMedschid. Lamartine berättar följande om Sultanen, hvilken, som bekant är, skänkt honom en landsträcka i Mindre Asien: Det hufvudsakligaste, jag skulle nästan kunna säga enda undamålet med min resa till Constantinopel var, att få se den unga sultanen Abdul-Medschid och tacka honom för den utomerdentliga gästfrihet han beredtmig i sina stater. Genast efter min ankomst till Conatantinopel, bad jag storvisiren Reschid-Pascha, med hvilken jag redan förut var bekant, att skaffa mig audiens hos sin suverän. Paschan hade den godheten att för storberrn föredraga min önskan; denne beviljade den och lät säga mig, att han ville mottaga mig 3 dagar derefter i en kejserlig kiosk, Flannour-(Lind-)kiosken, bvilken är belägen i den vackra dalen af samma namn, på europeiska sidan bakom byn Artnautkeni. På den bestämda dagen begaf jag mig således till franska gesandtens palats, der en kejserlig vagn väntade oss, för att hemta oss till den beviljade audiensen. Efter en temligen lång fart på vigen till Pera, stannade vagnen vid en korsväg, och sedan vi stigit ur, förde oss vår ledsagare genom en tät alle, i hvars andra ända vi varseblefvo ett litet fyrkantigt hus med platt tak och ett enda fönster, således ungefär likt en fattig landprests boning i södra Frankrike. Trenne trappsteg, försedda med ett enkelt, genombrutet och grönmåladt staket, ledde till busets terrass, som var beskuggad af fruktträd, under det fem å sex åldriga lindar med sina lummiga grenar betäckte hela taket. En liten springbrunn plaskade melankoliskt framför dörren till paviljongen, hvarifrån en annan trappa af 5 till 6 steg ledde till en ungefär ett fjerdedela tunnland stor köksträdgård. Denna trädgård beskuggades af några