Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1852, sida 1

G GAA —— brukspatronen, som var korpulent och korthalsig. somt söljaktligen mycket sallen sör slag; och slag ville gubben icke ha för någon del i verlden. Men som vanan att taga en lur var temligen inrotad, så infann sig reguliert hvarje dag efter middagsmålet en svår tunghet, med hvilken naturlag brukspatronen kapitulerade på det sått, att han satte sig i ett soffhörn och, säsom han sjelf uttryckte sig. slumrade ett Ögonblick, men hvilken slummer, enligt familjens och tjenstefolkets tyg, var åtföljd af ett snarkande dån, som kunnat öfverrösta sjelfva Niagara. Det år en vana emellan åkta makar, i synnerhet sedan de blifvit något till åren, att efter måltiderna, medan matsmåltnings-processen som bast går får sig, slå sig ned bredvid hvarandra på någ-n soffa eller annan mjuk sittplats och inlåta sig i ömsesidiga smekningar, sålunda återupplifvande minnet af kårlekens mera solbeglånsta dagar. Gubben hade satt sig i sitt vanliga soslhörn, och hans gemål underlåt icke att smyga sig intill hans sida. Han kånde, att slummern redan lagt vantarne på hans ögonlock, men icke dessmindre utstråckte han, af gammal vana, sin högra hand, hvilken gemålen, van att hjelpa sin herr man tillråtta med ett och annat, vidare praktiserade bakom sin rygs,