Korrespondens. Wien den 15 Mars. Hvad jag redan tillskrifvit eder, att tillståndet hos oss skulle blifva betydligt vårre ån före Mars-revolutionen, har i rikt mått gått i fullbordan. Gifve Gud vi kunde såga, att vi ånnu stodo under Metterniches vålde! Visserligen herrskade då mycket förtryck, men ficke hat, fsörföljelse och håmnd. Man skulle kunna såga, att det herrskade en -gemuthlicher absolutism. hvarvid det var möjligt att förblifva otvungen och likgiltig. I tysthet tålde man måagen frihet och befriade de bildade stånden från den allmånna censuren och förmynderskap. Man förbjöd t. ex. böcker och tiduingar, men beviljade dem erga schedam utan stor svårighet. Allt detta kommer numera icke i fråga. En gång sramsökas med Argusögon de gamla synderna, och inom tjenstemannakorpserna ser sig mången plötsligt afskedad, hvilken genom flit och ett godt uppsörande trodde sig redan hafva försonat nå gon liten politisk öfverilning: således har ett regeringssystem antagits, hvilket lurar på sjelfva tankarna och icke skyr något medel, får att till sista gnistan qväfva de revolutionåra minnena. Jag skulle icke våga, att hår anföra de mångfaldiga exempel, hvilka nåstan hvarje dags historia har att framvisa. På