Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1852, sida 2

— um ———— — ——— — lek tillvexte med hvarje dag; och jag trodde hennes vexa i proportion. Andtligen kom ett gynnande ögonblick, då guvernanten var ute. ,Hår, min herre, sade den unga sröken hastigt, och som jag tyckte, under det hon rodnade, -skulle ni vilja måla mig ert porträtt ?Som guvernanten kom in i detsamma, hann jag icke svara; behöfde jag det vål också? Om hon velat ha hundra portråtter, jag skulle målat dem och gifvit henne. Dömen, om jag var lycklig, mine herrar! hon hade begårt mitt portrått. Jag tog för afgjordt, att hon önskade ett miniatyrportrått, för att infattas i en medaljong, men ville förvissa mig derom, hvarföre jag dagen derpå, då åter ett ögonblicks ledighet får guvernanten intråffade, frågade: -Miniatyr naturligtvis?Men som guvernanten äterigen i samma ögonblick kom in, hann hon icke svara. Allt vaggades jag i de sällaste drömmar, och långtade endast efter morgondagen: (Forts.) ——. —