Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1852, sida 2

i ——— belagt införseln af raffinad-socker utaf FreIrikshalls tillverkning med en tullförhöjning af allenast l sk. bko. — en förhöjning, som cke ens utgjorde något verkligt skydd för den svenska industrien och sockerhandeln ), ännu mindre något tillfyllestgårande svar på den adress-, som norska regeringen stållt till I svenska folket uti dess ofvannåmnde beslut. Svenska regeringen hade således härvid förfarit så beskedligt som möjligt och, sörmodligen för att gåra tillråttavisningen mera skonsam, till och med uppoffrat något af våra egna intressen. Om nu, genom detta för svarssteg å svenska sidan, Fredrikshallsbolaget kunde anses hafva fått en mindre löseskilling för sitt privilegium, än det genom kontraktet med norska regeringen betingat sig, hade det naturligtvis tillhört denna att bereda bolaget ersättning på annat sått t. ex. ur statskassan, likasom man förut med statsmedel inköpt raffinaderiernes i Throndhiem och Christiania privilegier; och det synes oss, som hade man desto mindre bordt tveka att underkasta sig någon uppoffring för detta åndamål, som det annars plågar vara vanligt att en stat, som vill bereda sig några fördelar, får sjelf vidkånnas kostnaderne derför. Men att, efter det försöket att afleda de besvårande, tullfria sockerqvantiteterne ösver Sverige, till en del misslyckats, belägga allt svenskt socker, som under en viss tid införes till Norge med en tull, motsvarande ett ordentligt importförbud, tycks visa mindre en afsigt att lemna Fredrikshallsbolaget någon ersättning för missråkningen i afseende på alsättning i grannriket, ån en barnslig kåmndlystnad emot detta, för det vi icke denna gång låtit behandla oss efter godtycke; ty det år klart att åfven om, såsom troligt år, man nu lyckas helt och hållet utestånga allt svenskt socker från Norge, kan detta vara af föga eller ingen inverkan på sockerpriset derstådes och således icke eller af någon betydenhet för nåmnde bolag, då den svenska importen år så högst ringa emot införseln al samma vara från andra lånder. Till Norge infördes nem ligen, enligt Norges senaste officiella handelstabeller, år 1850, blott 77,445 skålpund raffinadoch krossocker från Sverige, men icke mindre ån 3, 177,872 skålp. af samma slag från andra lånder. Den svenska industrien kan umbåra den lilla afsåttningen på Norge; men det år i allt fall anmårkningsvårdt att, på en tid, då man öfverallt annorstädes söker befråmja afsåttningen af sitt lands produkter samt lätta och utvidga handelsrelationerne med fråmmande, älven de mest aslägsna stater och solk, men ifrån grannriket och -brödralandet, samt under vår egen konungs auspicier, söker spärra vågen för våra produkter och uppresa nya hinder för handelsgemenskapen emellan de förenade folken! Det år vål bekant att vår förtråffliga union tillåter de båda förbundsbråderne att sköta sina angelågenheter utan ringaste afseende på andra sidans intressen, och att, i följd deraf, den som vill taga sin egennytta allenast till råds, år i tillfålle att vinna åtskilliga fördelar på den andras bekostnad, eller åtminx) Enligt kommerce-kollegii och general-tullstyrelsens till Kgl. M:t afgifna utlåtande kan nemligen, medelst den beviljade export-premien, rafsinad från Fredriksball införas till Sverige till endast 2 sk. 1 rst. pr fö. (transportkostnaden inberäknad), hvaremot vid Svenska raffinaderierne det qvantum råsocker, som åtgår för beredandet at ett skålp. raffineradt, är belagdt med 3 sk. 105 rst. tull m. m. Således skulle, om icke svenska regeringen vidtagit den nämnda tullförhöjningen, norskt sackaer kunnat Sericge sälias mad 1 sk. 9! rat. högre