Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1852, sida 2

har du varit och frågat på strearinljusen? Jag har bört, att man satt ner dem med två skilling marken. — En skilling bästa tant; omöjligt att få dem för bättre. — Hör efter det närmare. och Victor aflägsnade sig med ett par dussin uppdrag. Han hade knappast gått, förrän Sally inträdde. Om man bereder sig på att få se en skönhet, så misstager man sig. En rik arftagerska har också rättighet att icke vara så utomordentligt vacker. Ful var hon dock på långt när icke. Snarare liten än lång, tycktes hon vara temligen starkt byggd — kanske något för starkt för den fina verld, hvaruti hon blifvit dömd att lefva. Men hennes lif var smärt, hennes händer och fötter välbildade, och den kring halsen tillknäppta morgoklädningen röjde en full barm. Hennes hy, som något stötte i brunt, var långt ifrån fin; och näsan, deruti liknande läpparna, en smula för tjock; men ögonen, så grå de voro, ägde ett mildt, men tillika eldigt uttryck, och kunde med skäl kallas vackra. Sally var nu på sitt tjuguförsta år och således mogen för skördemannens lia — om man annars får kalla Hymen för en skördeman.