Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1852, sida 1

——————————————————t————————ö—7, gor ifrån? Fasligt hvad di har satt upp priset på det turkiska garnet! Är det icke sammankomst i fruntimmers-bibelsällskapet i dag? få se, om jag får tid. Kors, och grefvinnan g papegoja, som är blifven död! ... Men hvad tänker jag på, som sitter så här? — var nu ändtligen så söt och snäll, och helsa på oss nere på landet — jag hoppas vi råkas... — I nästa vecka, hoppas jag, vi få den äran. — Hade jag inte så när glömt min promemoria; men det är omöjligt att komma ibäg allting. Adjö nu söta goa fru Pundmark, och helsa tusenfallt till brukspatronen och de små ... mamsell Sally menar jag och löjtnanten! — Gör sig inte besvär, söta fru Pundmark; Gud låte mig inte ha uppehållit frun; men det är som jag alltid säger åt mina bekanta, att man lär sig alltid något af ett samtal med fru Pundmark; och derför glömmer man sig så lätt. Adjö, adjö! får väl lof att helsa till min gubbe? adjö, adjö! må väl! Victor bade under tiden roat sig att föra protokoll öfver den så kallade konversationen emellan fru Pundmark och friherrinnan Stormväder. Om detta, så som det här är meddeladt, icke är så fullständigt, som det borde vara, så torde Victor ega en ursägt derför i friherrinnans sällsynta lätthet att finna ord för sina uttryck.