Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1852, sida 1

tet, dock bestämdt losrat att det nya parlamentet skall komma tillsammans i höst. Detta löfte, hvilket åfven gifvits af hr dsraeli i underhuset, år en vigtig koncession å ministerens sida. Hårmed synes åfven oppositionen till en del vara belåten. Sådan som sinnesståmningen för nårvarande år i underhuset, skulle det vara en lätt sak får lord John Russel, som, under vissa förutsättningar, kan anses stå i spetsen för de samtliga 3:ne fraktionerna af oppositionen — whigger, peeliter, manchesterianare — att störta ministeren. Ty grefve Derby har visserligen förklarat, att erfarenheten visat, att en minister, äfven om den befinner sig i minoriteten, icke behölver resignera, når det blott icke gälde saker af mycken vigt; men det år just sådana, t. ex. budgeten o. s. v., som afgöras i underhuset, och i dessa skulle det icke vara svårt får lord Russel att tillvägabringa en majoritet emot ministeren. Detta synes dock icke vara hans afsigt, om dock en sådan, såsom man beståmdt vill veta, hyses af den s. k. Manchesterskolan, det egentliga frihandelspartiet. Whiggernas och peeliternas plan synes gå ut på att fortfarande ansätta ministeren med interpellationer och vid dylika tillfållen skarpt uttala sig emot densamma samt derjemte visa henne den krast, som oppositionen nu besitter. På detta sått tror man sig kunna tvinga kabinettet att påskynda kabinettets upplåsning. Debatterna d. 19 fördes från oppositionens sida med mycken bitterhet och ministrarne fingo höra många skarpa saker. Vi lemna hår nedan i sammandrag en ölversigt deraf. Hertigen al Newcastle — såsom grefve Lincoln medlem af Peelska kabinettet — framlade i öfverhuset en petition från handelssocieteten i Manchester, hvilken petition gick ut på, att lan det, så snart som möjligt, måtte varda befriadt från den oro, hvari det svåfvade med hånseende till regeringens handelspolitik. Sedan hertigen upplåst petitionen, utvecklade han de olågenheter, sem den nuvarande ovissheten skulle åstadkomma både hemma i England och i utlandet. Enligt hertigens förmenande kunde den konstitutionella fråga, som våckts derigenom, att lord Derby kommit till styret, blott låsas genom parlamentets osördröjliga upplåsning. Fortfore grefven att försöka att styra landet med en minoritet, skulle hans stållning blifva konstitutionsvidrig. En dylik håndelse saknade hvarje motstycke i parlamentets annaler. A egna och sina politiska vånners vågnar målte han förklara, att, de ånda tills regeringen icke uppgifvit hvarje tanke på frihandelssystemets störtande, skulle motsåtta sig alla hennes sörslag, undantagandes statsanslag och myteriakten. Grefve Derby vågrade att inlåta sig i någon diskussion om frihandeln och invände, att den oro, hvari landet sades svåfva, öfverdress betydligt. Hvad försöket att regera landet med en minoritet betråffade, hånviste han på ett föregående af Sir Robert gifvet exempel. Den ådle hertigen kunde icke innerligare ån han Önska ett snart asgörande —-..! L— AA 2!