Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1852, sida 1

dHAi3iii —— —— — —— — Hvad spela vi, mina herrar? — vart vanliga, naturligtvis. Tio banko, ett streck och två appeller. Spelet begynte. Det blef åter tyst. De begge vännerne nere i paviljongen fortsatte sitt samtal. — Det spelas icke om äpplen och piron der uppe, anmärkte artisten. — Tycker du det skulle anstå en son till rika Pundmark, som han kallas, att spela borgerlig point? — Men hur har din farbror blifvit så rik? sig mig det en gång, — Jo, ser du! pro primo, så är han Småländning. Den Gud vill gynna här i verlden, l gör han till Småländning. Det är ingenting annat än sitt födgeni, han har att tacka för att han kommit fram här i verlden. — Det kan jag väl tro. Men hur har det gått till? — Han, likasom min far, kommo på en gång som pojkar hit upp till Stockholm, i sällskap med en respektabel deputation oxar. Hvarken Jakob eller Anders — min far heter Anders — hade lust att så snart återvända — min far kom i urmakarelära och farbror Jakob kom till en hökare på Lagårdslandet, till att börja med som dräng. Men så, hur han ställde sig med gubben, sin patron, blef han antagen till bodbetjent, —— —