Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1852, sida 1

blef snart hans allt i alla, och när gubben, som var ungkarl, dog, fick han i testamente bod med inventarier och allt. Det är samma bod, som Wilhelmson nu har. — Jasål jag har hört att Wilhelmson varit bokhållare åt din farbror, den tiden han var hökare. Är det så? — Ja. Han förvärfvade sig, och det med rätta, hela hans förtroende, och det var från den tiden det ömma förhållandet mellan honom och Sally daterar sig. De voro icke så förnäma då, min farbrors, skall du veta. Der lefdes tarfligt i huset, och den tiden hette Sally helt rätt och slätt Sara. — Din farbror förkofrade sig således vi dare? — Som han fullkomligt kunde lita på Axel Wilhelmson, som på sig sjelf, så brydde han sig ej vidare stort om minuthandeln, utan började göra affärer i större skala — handlade med spanmål och bränvin, gjorde kronoleverancer, diskonterade på goda och mindre goda papper, redde fartyg och förlade bruk o. 8. v. — med ett ord: han betraktade sin hökeribandel som en . bisak, som dock var ett godt item — lyckan stod honom bi, och det stod icke på rätt många år, förrän han var en karl på en half million. — Han måtte likväl hafva gift sig, innan han fick så der mycket penningar?