Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1852, sida 1

——— — —— — Alldeles! tio, men inte en. — Min herr bror behagar ta mig på orden, på ett sätt . ... — Som kanske faller sig litet genant, men det kan inte hjelpas. Tror du väl, att om du verkligen friade till min kusin Sally, jag skulle understödja det, så goda vänner vi äro för resten? — Men hvarför inte då? Jag är väl bara en fattig artist ... — Det är inte det jag bryr mg om; men i dag tycker du om henne, i morgon kanske en helt annan. — Tackar ödmjukast för opinionen. Men åt hvem skulle du vilja rekommendera henne då, om jag får fråga? — Åt Wilhelmson, till exempel. — Hökaren? — Ja visst! viktualiehandlaren Axel Wilhelmson. — Är du spritt galen? tror du någon kan bli kär i en hökare? — Hvarför inte? Ser han inte bra ut, kanske? — Åh...joO... så der. — Inte så der, utan han ser ganska bra ut. Och är det icke en redbar, hederlig man? — Redbar och hederlig, ja! kära du, det är inte sådant flickorna bli kära uti.