Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1852, sida 1

— Du svarar inte rent ut, återtog vietor, jag har då rättighet att göra mina slutsatser. Men var lugn du, jag är inte jaloux. — Jag vet det, dina tankar ligga åt annat håll. — Hur kan du veta om jag har några tankar alls i den vägen? sade hastigt Victor, som kände sig träffad. — Ah, gör dig inte till, kära du! Inte är man alldeles klar för kärlek, när man är emellan 20 och 25 år, det må du aldrig inbilla mig — och en sådan mänskensafton till! då känner det efter. Se hur stilla Brunsviken ligger, och svanarne vid Haga, hur de spegla sig deri, och den glittrande vägen af silfverskir, som månan kastat öfver fjärden! En sådan Septemberafton, och icke vara kär! Ursäkta mig! Så skrifvare i Banken du är, tror jag dig ändå inte om så mycken filosofi. — Och så artist du är, tror jag dig om mera filosofi än så. Ni artister kunnen aldrig bli ordentligt kära. — Mjuka tjenare! der ha vi det. Så att vi inte kunna bli kära? Jag tror snarare, att det är vår värsta olycka. — Det tror jag verkligen med. Men det är aldrig något allvar med er. Eller tror du, att du skulle kunna göra en qvinna lycklig? — Jag! Ja, tio, bror.