Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1852, sida 1

DMOMAAe— —— — som väntade några steg derifrån, steg jämnte grefvinnan åfven upp deruti; betjenterna sprungo upp bakpå, kusken gaf ett par klatschar med piskan och de resande försvunno i riktningen mot Kejsareller Sent-Joris-porten, på vågen till Brussel. Stackars barn! de hade med så mycken glådje arbetat på den vackra gåfvan och blom sterbuketterna! De sröjdade sig så innerligt ölver den glådje, som de väntade att Clara skulle erfara vid detta bevis på deras tacksamma kårlek . . . och nu gå de der ensamma, med sorgsyllda hjertan och förklå dena sör sina Ögon! Tysta och nedslagna ätervände de hem får att der dölja sin sorg och i stillhet begråta förlusten af sin englalika kamrat. IX. Fjorton dagar senare sprungo flickorna under sritimmen omkring på gården och tycktes sysselsatta att insamla penningar, ty hvarje flicka kastade, på långa Mias uppmaning, ett kopparmynt i Trees förklåde. Midt på platsen stod en gammal man på en stege och arbetade på en Mariebild af sten. Tiden ha