Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1852, sida 1

mm e rin, dricka, spirtuösa drycker och tobak, kan han tillbringa hela sitt lif utan att betala en skillings skatt, utan för såpa och tvål, som han behöfver för att dermed tvåtta sig, ett undantag, som, utan tvifvel, icke långe kan figurera på tulltaxan. Om hvilket annat land i verlden skulle man kunna såga något sådant? De missnåjde, uppviglare och upprorsmakare upprepa ånnu öfverallt sör arbetaren, att Engelsmannen, krossad under bördan af sina skatter, icke kan uthårda konkurensen med fråmlingen, hvars skatter åro låttare; de föra sålunda ett språk, ursåktligt kanhända år 1800, 1815 eller 1829, och då måhånda i visst afseende exakt, men hvilket i deg icke år annat ån osannt. Det finnes icke något land i Europa, der bonden och handtverkaren åro i sådan grad belriade från hvarje laglig skatt. Den Franska bonden betalar en skatt på salt, en personlig och mobilieskatt, en licenceafgilt, och om han bor uti en stad den vexatoriska och oneråra oktroyskatten. Den tyske arbetaren betalar hufvudklassoch nåringsskatt, stundom åfven en accis-afgilt för kött och oktroy-skatt. Den Engelske arbetaren betalar icke någon direkt skatt; och då det står honom fritt att bidraga eller icke till den ofsentliga skattkammaren, och då man icke underkastar honom några verkliga sörsakelser, om han vågrar att bidraga dertill, gynnas han af parlamentet i högre grad ån någon annan samhållsklass; det finnes intet annat land i Europa som kan jemlöras med England i detta afseende. Uti ett intressant föredag, som nyligen blifvit hållet af hr Porter i det Brittiska sållskapet (the British Society) öfver den beskattning, som de arbetande klasserne pälägga sig sjelfve, bevisar han på det mest slående sått att de individer, som tillhöra dessa klasser, behandla hvarandra sins emellan mycket mindre liberalt, ån staten gör, hvilken deras advokater med så föga skål anklaga för oråttvisa och liknöjdhet. Han visar tydligt att de arbetande klasserne årligen beskatta sig sjelsve, endast uti trenne öfverslödiga och för helsan skadliga artiklar, med lika mycket som hela den skatteinkomst staten upptager i hela det förenade konungariket. Men hvad som år ånnu mera harmfullt och isynnerhet visar den egoism, som råder i detta fall, år att dessa artiklar nåstan helt och hållet konsumeras af familjens hufvudmån, med uteslutande af deras qvinnor och barn. Efter en noggrann beråkning, uti hvilken han samvetsgrannt undviker hvarje öfverdrist, visar hr Porter ess de lågre folkklassernes årliga utgifter för spirtuösa drycker, af engelskt ursprung eller från kolonierne, för dricka och porter, för tobak och snus, utan att taga i beråkning det franska brånvinet, såsom konsumeradt hufvudsakligen af de mera förmögna, icke heller hembrygdt dricka, eller cigarrer fabricerade i England och all den tobak som tillverkas i utlandet, bestående hufvudsakligen i finare snus och Havana-cigarrer, artiklar som de fattige icke konsumera. Totalsumman fördelas då som följer: