Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1852, sida 1

— ——— —— —————— ling oförsigtig, så hade dock vår assigt ingen gemenskap med det som ni fruktar eller fårmodar. — Förlåt mig mitt stolta språk; med vårdnad böjer jag mig för min herre och husbonde, men jag försvarar nu min älskade matmoders heder. Jag har kommit hit att drifva tvislets mörka makter ur ert bröst. Dåda mig om ni vill, men hör mig först; jag skall tala sanning om också tusen dödar hotade mig! — Mitt hufvud brinner, suckade grefven, allt går omkring för mina ögon, jag lider fruktansvårdt . . . . Catalina oskyldig! Iag skulle ånnu kunna ålska henne! Ines, Ines, om du endast talade ett enda falskt ord, så kunde din föraktlighet icke försonas med en tusensaldig dåd! Ack, haf medlidande med mig, bedrag mig ickel Långsamt nårmade sig duenan till grefven och föll på knå för honom. Hon fattade hans hand, och, sedan hon vårdnadsfullt kysst den, svarade hon: — Min goda herre, jag beder som en nåd för er sjelf, grefvinnan och mig, att ni tilläter mig tala. Jag har kommit hit, för att upptåcka för er en hemlighet, som i tio år lik en förgiftad slöja varit bredd ölver ert lif — och om denna hemlighet innebår något, som med råtta kan förtörna er, så hoppas jag