Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1852, sida 1

—— ——————7775—7— tan. De hade fullbordat det sarliga företaget och stodo nu utanför det rum de lemnat, utan att någon olycka håndt. Duenan öppnade sängkammardörren, för att låta sin matmoder gå förut; — men, vid andra steget, som denna vägade taga, trängde sig ett isande ängestskri ur hennes bröst och hon föll sanslös till golfvet. Blek och darrande stod duenan bredvid sin vanmäktiga matmoder och vågade icke luta sig ned till henne; ty hon blickade in i rummet och en fruktansvård syn vid det flammande jjusskenet förorsakade henne en dödlig förskräckelse ... Vid grefvinnans sång satt grefve dAlmata, med en pistol i hvardera handen, skårande tånderna som ett såradt lejon! Han riktade sina glådande blickar på grefvinnan, log ett ögonblick med bittert hån, steg upp och utstråckte högra handen med pistolen mot henne.. men, liksom beherrskad af en hemlig tanke, utstötte han ett förtvislans rop, Jåt armen med mordvapnet nedsjunka liksom förlamad och ilade ut lik en, som ryser tillbaka för tanken på ett mord, eller som vill undfly sitt eget raseri. Han dundrade likvål en försärlig förbannelse i den förkrossade lnes öron och försvann sedan i den mörka trappan. Duenan sjönk på knå bredvid grefvinnan och badade henne med sina tårar.