väntande en ny Don, Quixotte. De torde emellertid vånta förgåfves, ty vår tids Don Ouixotter hafva annat att rida spårr emot, hvarpå vi hår i Lund nyligen haft ett mårkligt exempel. En våderqvarn tyckes mig i visst hånseende likna rimsnidarnes (häri inberåknade de kunglige namnsdagsblåsarnes) pegas: en sådan lefver af bara våder, slaksar förfärligt med vingarne, för att nå -etherns 20nere, men arbetar sig dock ej ett tum öfver stoftet, bullrar mycket och producerar ingenting annat ån hackadt och malet. För några dagar sedan installerades hr d:r Naumann i sin professorsvårdighet. Medicinska fakulteten har i honom erhållit en medlem, af hvilken man med alla skål kan vånta mycket, ty begåfvad med skarpsinne, lärdom och en ovanlig arbetsförmåga, hyser han ett varmt nit för sin vetenskap. Herr professor Naumanns tillryggalagda bana är ett bland exemplen på hvad en stark karakter sörmår uträtta i kamp mot hinder. som sör en annan skulle synas oöfvervinnerliga. Sållan har någon måst bana sig våg genom större svårigheter, och han har dock, oaktadt en vidstråckt akademisk kurs, såsom ung man uppnått sitt mål. Installationen försiggick med vederbörliga akademiska ceremonier. Dessa slags ceremonier, som erinra starkt om medeltiden, taga sig ganska eget ut i våra dagar. Vår tid, till sitt inre måhånda allvarligare ån någon föregående, år till det yttre en Momus, som till föremål för sitt gåckeri genast begagnar hvarje tillfälle, då det sublima synes råka taga ut det lilla steg, som skiljer detsamma från det löjliga. Till ceremonierna hör bland annat en procession), som under klockringning högtidligt tågar framåt med akademivaktmåstaren i spetsen. Han bår i handen en lång skråckinjagande lans, och liksom Mars följdes i spåren af Förskråckelsens och Raseriets demoner, söljes denne af akademivakten, gubbar visserligen med fredliga Fredmansanleten, men med desto mer krigiska hillebar der. Men det år ej blett -de af mådrar långt bort önskade krigen, som få representeras vid en akademisk procession: — oad utrumque står det uttryckligen i universitetssigillet: freden, vetenskapligheten måste framför allt hafva sina vårdiga representanter, och dessa åro tvenne pedeller, bårande såkallade morgonstjernor, symboler af upplysningen. Efter denna, om jag så får såga allegoriska förtrupp, tågar Rector Magnificus i sin magnifika embetsdrågt, purpurhatt och purpurkappa grånade i tjensten, och vid hans sida den nye professorn, samt efter dem slutligen universitetets honoratiores och öfrige lärare, professorer, adjunkter ooh docenter. Enligt en af prosessor Berlin utkastad plan kommer en ny åndamålsenligare och bättre utrustad Anatomisal att hår inrättas. Magister Munck af Rosenschölds tidning lår nu åndtligen vara fårdig att löpa af stapeln. Att den af alla krafter kommer att ringa tocsin tages för gifvet. Enligt ryktet skulle dess titel blifva: Fåderneslandet, tidning för Sverige, Norge, Danmark och Finland. Anderssonska truppen fortfar att gifva representationer härstädes. Den har i dessa dagar förlorat sin båsta sujett, herr G. Sandström, som rest till Köpenhamn, för att der vidare utbilda sina sceniska talanger. I går gåfvos -Våra Hustrur och -Gubbarne-r, tvenne herr Anderssons egna opuscula. De emottogos med mycket blandadt bifall. Det ear en tid, då hår var modet för dagen att tala om den föreslagna jernvågen mellan Lund och Malmö. Men skulle då trott sig försatt i en stad bebodd af idel mecanici; i salonger likasom i kållaresalar genljödo ord sådane som caloric, ånga, railvågar, sleepers, skrufvar och håfstånger — man hörde sållan annat. Nu år det åter tyst med den saken — allt har sin tid. Måtte blott icke en skruf ) Denna gång uteblef den dock.