Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1852, sida 1

ra ån sem bröd af två marker, nu vara nog att dermod hatt. 244, Nedsåättningen i prio på andra artiklar för den dagliga konsumtionen bland den fattigare klassen, har varit nåra, om icke helt och hållet, lika betydlig. Kaffe, af samma godhet, som får femtio år sedan såldes för 200 s. centnern, kan nu erhållas för 117 s: under samma period har thået fallit från 5 s. till 3 s. 4 p. 44. och sockret från 80 s. till 41 s. centnern. För beklådnadsartiklar år reduktionen ånnu mera mårkvårdig: ett stycke tryckt kalikot af 29 yards längd, hvaraf man kan göra tre klådningar, och som till och med 1814 kostade 28 s. uti försåljningsmagasiner en gros, såljes i dag till 6 s. 6 pence, och priset nedgick för två år sedan ända till 5 shilling. Ett stycke irländskt lärft, fyra qvarter, såldes, 1800, för 3 s. 6 pence alnen (yard). Den vara som nu närmar sig mest den qvalit man då tillverkade till nåmnde pris, såljes nu för 14 pence. Det gråa lärft. till skjortor, som, år 1800, kostade 5 s. 6 p. alnen, och, 1830, 3 s. 6 p., säljes nu till I s. 7 pence, och blekningskostnaden har fallit i samma proportion, nemligen från 12 s. pr stycke, år 1800, och 8 s., 1830, till 3 s. 6 pence innevarande år. Ökad konsumtion af lyxartiklar. Dylika fakta bevisa att de fattige kunna, för närvarande, köpa för samma penningar en större qvantitet ån fordom såvål af födoämnen som af klåder. Men vi kunna gå ånnu långre och hvad angår en hel mångd artiklar, bevisa att de fattige nu fårskaffa sig dem i större qvantiteter ån fordom. Vi hafva sett att det så år i afseende på säd. Förbrukningen af kaffe har (oaktadt den betydliga förfalskning som åger rum med cikoria) stigit från 1 5 uns, får hvarje person öfverhufvud taget, år 1801, till 28 uns 1849; den af th från 19 uns till 23; af socker från 15 (bk., 1821, till 24 ce. 1849; år 1801 var det 221. Men det erfordras icke några vidlyftiga argumenter för att bevisa att det tilltagande goda priset på de förnåmsta nödvändighetsvaror bör våsendtligen vara of gagn för den fattigaste och mest talrika samhållsklassen. Sådane artiklar som bråd, socker, kaffe, kalikot och lårft skola de rika och förmågna alltid hafva tillfålle att förskassa sig i så betydliga qvantiteter, som de kunna önska eller behöfva; och en nedsåttning i pris skall sållan förmå dem att öka sin individuella konsumtion. Denna nedsättniug i pris tillåter dem att anvånda ett betydligare ösverskott på lyx och elegance; detta år hela den förmån, som de draga deraf; men får de fattige år det hela den skillnad, som finnes emellan en mager kost och en ölverslödig, emellan en varm klådnad och en otillråcklig, emellan ett sinne uppfyldt af bekymmer och ett sinne, fritt derifrån, emellan en stark och vålmående familj samt en tynande och sjuk. (Forts.) — —