Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1852, sida 1

g21ttåft;3zz:4tt :t:!?:: ret uppnådde det 202,000. M:r Johnston sjelf meddelar en tablå (1 vol p. 285), som bordt afhålla honom från att asgifva den obetånkta dom, som vi citerat. öfver onyttan af vetenskapens framsteg i hånseende till de fattige. År 1849 var antalet af dem, som i England rest på jernvågar, fördeladt som följer: Resande Inkomster I:sta klassen 7,292,811 1.927.768 St. 2:dra d:o 23.521.650 2,530,968 Man scr då att individer, tillhörande de fattiga klasserna, hafva rest på jernvågar, till ett antal af omkring 33,000,000 och på detta sått att vederqvicka sig kunnat anvånda nåra 2.000,000 E. Deras antal har öfverstigit medelklassens, i en proportion af fyra till tre och de rika klassernes i proportionen af fyra till ett. De arbetande klassernes vilkor ha sörsämrats, och utvågarne för dem att förskassa sig lifvets beqvåmligheter hafva förminskats.— Är detta påstående grundadt? Lätom oss ålven nu undersöka förhållandena. I slutet af sistförflutna århundrade konsumerade man på landet, i betydliga qvantiteter, bråd, bakadt af råg, hafre och korn. Brödet af råg var det vanliga nåringsmedlet för en sjundedel af befolkningen; i dag förbrukar man icke mera något sådant, och bruket af hvetebröd år nästan allmånt bland de obemedlade klasserna. Vi hafva inga medel att låra kånna, till och med approximativt, i hvilken proportion dessa klassers konsumtion ökat sg. Efter lord Hawkesburys beråkningar var förbrukningen af hvete inom konungarikets hela område, år 1796, 6 millioner qvarters: får nårvarande år densamma, efter de mest tillförlitliga författare, 15,200,000 qvarters. Man vet att odlingen af såd har i England utvecklat sig i enorma proportioner; och dessutom har qvantiteten af införd såd och mjöl, beståmd får den inrikes konsumtionen, som från 1795 till 1800 var 2,317,480 qvarters, under mellantiden från 1845 till 1850 uppnått en siffra af 15,463,530. Huru ofantlig vår införsel sedan denna tid ån varit, hafva likvål alla förråden blifvit förtårda så snart de varit aflastade. Det år naturligt att man måste taga i beråkning skillnaden emellan vår folkmångds antal vid de olika epokerna. Men, når allt tages i akt, bör priset på spanmäl sannolikt vara det såkraste och vigaste medel att erfara, uti hvilken proportion den arbetande klassen kan sörskassa sig denna oundgångliga nödvåndighetsvara. Men en jemförelse emellan dessa priser i förflutna och närvarande tider erbjuder oss ett ganska talande resultat; och en sådan jemsörelse kan åfven anses fullt exakt, emedan missvåxten på potatis och det dyra året 1847 kunna ingå i motvigt emot de dåliga skördarne under första årenaf 19:de seklet. Medelpriset på såd under de första tio åren af detta århundrade var 83 shilling 6 pence; under de tio sistförslutna åren har det varit allenast 53 shilling 6 pence. Således skulle samma aflåning, som under den senaste generationen icke var tillråcklig att betala me