Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1852, sida 1

— ss—— det förföriska modersnamnet, som oupphörligt strömmade från Claras låppar. Ändtligen gjorde sig flickan lås ur grefvinnans famn, satte sig på nedersta trappsteget bredvid trådpelaren som stådde trappan, fattade leende hennes hand och sade: — Ack, söta mamma, sått dig der på stolen: Der år så skönt, så Ijuft når du år hår. Jag har varit så ledsen och gråtit så mycket! Jag har nu suttit hår ensan i sju dagar och med tårar våntat på dig! — Du bedrar dig! ropade grefvinnan, plågad af afund. Den frun om hvilken du talar, år icke din mor. Jag år din mor. Du år mitt barn! Clara betraktade grefvinnan förvånad. — Uvarför år du så besynnerlig i dag? frågade hon. Jag vet ju, att du år min mamma...Men hvarför kommer du icke hvarje dag? — Du har ju lofvat mig det. — Andra barn, som hafva mödrar, få ju vara hos dem! En djup sorg målade sig i grefvinnans drag, och hennes enda svar på barnets frågor voro smårtsamma suckar. Clara mårkte detta och sade: — Ack, min Gud! såta mamma, var icke ledsen! jag skall icke såga något mera. Jag