Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1852, sida 2

hvarenda bonde eller dagsverkare kan snickra, timra eller mural Det enda land, som eger jernvågar. hvilket kan jemsöras med Sverige i sörenåämnde lyckliga förhållande, år Amerika. Men bekant år också till huru ytterst lågt pris jernvågar der kunna anlåggas, emot hvad hittills varit fallet inom Europa, och likvål år arbetslånen derstådes sexa åttadubbelt högre än hos oss. och vi hafva alla materialier till lika lågt pris som Amerikanarne. ? . . Kan man Öfvervinna de betånkligheter, eller snarare sagdt tron på omöjligheten, att inom Sverige utan statens biträde kunna bringa detta jernvågssöretag till stånd, anse vi rer dan mycket vara vunnet. Öfvertygas man blott om möjligheten att med fördel på dylikt få retag kunna använda sina penningar, nog skola kapitalen sedermera kunna anskaffas. Det år just för bibringande af en dylik ölvertygelse vi infört och vidare skola införa några betraktelser i Boråstidningen, om hvad vi anse kunna lånda till frågans utredande angående möjligheten och vinsten för anlåggarne eller ett bolag, som ville verkstålla den hår ifrågavarande jernvågen. Att en stor del af hvad hår blifvit yttradt om kostnader för en jernbansanlåggning emellan Götheborg Boräs äfven kan tillämpas på en bana emellan Cötheborg — Alingsäs, med blott den sörändring, som är en lsöyl af det kortare afståndet, ar klart. I ett par kommande artiklar skola vi söka att visa, det en jernvågsanlåggning emellan Götheborg och Borås icke allenast har all rimlighet för sig att kunna båra sig, utan åfven att den kommer att gifva vida högre vinst åt anläggarne ån de flesta större andra företag; dels skola vi med skål, och fakta vederlågga de ini våndningar och svårigheter, som möjligen kunna framstållas mot lokalen och dess anvåndbarhet för en jernvågs anbringande.