Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1852, sida 2

— — ä———————— ——— — Domingo, år du der? — Jag har redan våntat långe, svarare tjenaren i mörkret. Sedan Domingo sörsigtigt öppnat porten, lemnade grefvinnan och hennes duena huset. Då de anlåndt till flickhuset Öppnade sig halfva porten liksom af sig sjelf; men den gamla pater portvaktaren våntade dem redan innanför portfönstret. , Förestånderskan mottog fruntimmerna och förde dem till samtalsrummet, der ett ljus brann. — Min goda fru grefvinna, sade hon, ni har dröjt långe. Clara kunde redan hafva hafva varit nere, ty hennes nattvandringar komma icke alltid så punktligt på klockslaget. Håll er således beredd, fru grefvinna. Clara bör icke få se oss; vi vånta emellertid hår. Akta er att nämna henne vid namn, ty då skulle hon genast vakna ur sin sömn. — Det år kallt, anmårkte grefvinnan; kan icke flickan förkyla sig? — Det har ingen fara, senora, jag har låtit göra nattklåder åt henne. Under sin sjukdomstid sofver hon i dem.... Tyst, nu hår jag henne stiga ur sången. Skynda er, vi stanna hår. Vid trappan står en stol