Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1852, sida 1

Ai — sett annat sått. Nu år det en mönsterstat får monarkierna. Napoleon år monarkarnes Messias, som icke tvekar att offra sitt lif, för att de skola -lefva-. Denne mönster-monark på prof år alla renhåriga antokraters ögonsångnad; de applådera när de se honom gå lull inom en fallvalk af bajonetter, och skulle såkerlisen icke krångla så långe med honom, som med farbrodern, om det blefve fråga om ett erkånnande. Emellertid har hela Europa sina ågon fåstade på Frankrike, denna republik med despotiska institutioner; hur skulle någon stat kunna handla på egen hand, utan att se hvad det år sör snitt på de politiska rörelserna i månsterstaten? Det år icke långre Nicolaus som år -Mustii leken -Mufti fait comme gas, det år hjelten i Strassburg; han har tagit lofven af det heliga Rysslandssjelfherrskare. Louis Napoleon uttrycker den renaste formen af den monarkiska radikalismen. På detta vis år han intressant, och saknar icke heller sin mårkvårdighet i psychologiskt hånseende. Moderna vexla om, och de gamla tagas upp igen. Napoleon har kasserat guillotinen — den år också alltför mensklig — och åmnar åter införa la garolte. Mätte han blott sjelf ej fastna i den! Emellertid sitta vi hår i vårt lugn och fundera på våra jernvågar, och bedja regeringen i all underdånighet åfven fundera derpå; men skall den också lyssna till våra böner? Det vore en inkonseqvens. Hur kan man vånta intresse för jeravägar af en regering, som har till valspråk festina lente? Men se, hvad som ligger höga vederbörande om hjertat, det år militärklubbar. öfningslåger och dylikt. Man blir aldrig för gammal att leka soldat hår i verlden, och de der nöjena kunna vara oskyldiga nog, om hvad de kosta ej sköte så mycket ölver hvad de smaka. Också beråttas, att H. M. Konungen i komI pani med sina herrar söner, och enkannerligen den äldste, som fått ett så rikt gifte-, hådanefter kommer att bekosta lustlågren sjelf, då det hufvudsakligen år till högstdesammes sörnöjelse de stållas till. Det der blir mycket bra att tysta munnen på de Saducger med, ty de hollåndska dukaterna, som man trodde skulle regna Öfver landet efter vår Richissas ankomst, komma då i omlopp. Jag har sett ett rykte cirkulera i några landsl ortstidningar, att Bergman, landshöfdingen i Wenersborg, skulle bli öfverståthällare i Stockholm. Det år ingen fråga om, att ju Bergman fyller sin plats, hvar man går af honom; men skulle nu ryktet vara sant, hvar skall man då göra af Hamilton? Det har icke höris. att han har någon lust att afgå; 8,000 rdr åro åndå ett item, om man har litet förut, och förstår att hushålla. Han blir således nog qvar. Men kanske år det meningen, att Stockholm skall ha två öfverstäthällare. En annan version såger, att Bergman skulle vara I kallad till direktör för Kongl. Maj:ts hofkapell och spektakler. Det år kanske något misstag på grannen i Skara, Gluntarnes författa— äB—ä ——