Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1852, sida 1

sådan voro grefvinnans afsigt. Tillsälle qertill erbjöd sig genast. — Icke sannt, sade grefvinnan. ni låter undervisa Clara i spanska spräket? Ni låter henne lära allt, hvad man måste veta får att med heder upptråda i en societet? — Nej, senora, det går icke an; får mycken kunskap år för ett fruntimmer af lågre ständ nåstan alltid en kålla till olycka. — Ack, emoder-, ni år verkligen obeveklig. Men Clara år af hög börk. — Det visste jag innan jag hade åran göra er bekantskap, senora, svarade förestånderskan lugnt. — Af hvem har ni fått veta detta? ropade grefvinnan öfverraskad. — Af Clara sjelf. — Huru? Skul!e Clara veta det! — Nej, fru grefvinna, hon ver det ej, och likväl sager hon det. — Ni talar i gåtor; jag förstår er icke. — Ja, det år verkligen besynnerligt. — Ni har troligen ofta hört talas om en sjukdom som kallas gå i sömnen-) — Ja! — nå? — Den Ulla Clara lider af denna sjnkdom. Ack, stackars harn! — Lugna er, fru grefvinna, den medsör in