Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1852, sida 1

ä2ä — — spordes öfver det dåliga skick, hvaruti skepysbron befunnes serdeles hvarje vår och höst. Å denna senare skrifvelse aslät direktionen under d. 21 påföljde Maj det svar, att direk tionen så vål, som någon annan nogsamt insett och insåge såvål nyttan, som nödvändigheten af skeppsbrons stenlågsnins, till följd hvaraf wirektionen långe varit betånkt på detta arbetes utförande, men då sådant komme att medföra betydlig kostnad, och direktionen dittills icke egt några för utförandet deraf tillgånglige medel, så hade detta varit anledningen till dröjsmålet med ifrågavarande bros stenlåggning; dock förmodade och hoppades direktionen, att genom den framställning i ämnet, som direktionen oförtöfvadt ville hos vederbörande våcka, erforderlige medel skulle kunna erhållas för verkstållighet af berörde arbete, hvilket direktionen, så vidt på densamma kunde ankomma, ville vara mån om, att under innevarande års vår få företaget och fullbordadt. Sedan vidare 53 handelsbolag, handlande och andre nåringsidkare härstädes d. 23 sistl. Dec. uti en till drätselkommissionen ingifven skrift anfört, att, bland förbåttringar, som i Götheborg blifvit gjorda, skeppsbron med största skål skulle kunna råknas till en af de nyttigaste, så vida den blifvit försatt i farbart skick, och icke befunnes sådan, att de varor, som der lossades, blefvo våta, nedsmutsade, och derigenom ofta skadade, hvarförutan transporten derifrän icke utan med största möda kunde verkställas, såsom följd hvaraf det begårdes, att skeppsbron skyndsamligen måtte blifva stensatt, men kommissionen i anledning håraf meddelat det besked, att det icke tillhörde stadskassan, att bekosta sådant arbete å den, genom söranstaltande af direktionen öfver Götheborgs hamnoch elf-arbeten anlagda skeppsbron, och att kommissionen alltså i anledning af den gjorda ansökningen icke kunde vidtaga någon åtgård; har samma ansökning blifvit fullföljd hos magistraten, som d. 9 sistl. Jan. utstållt den till yttrande af bemålte direktion, hvilken ånnu icke uti ärendet hos magistraten sig utlåtit, men till hårvarande handelsförening aflåtit skrifvelser under d. 22 i nåstnåmnde månad och d. 7 påföljde Febr., uti hvilka, med anledning af nyssnåmnde ansökning, direktionen, förmålt, att direktionen såvål, som någon annan långe nogsamt insett och insåg nyttan och nödvändigheten af skeppsbrons stenlåggning, hvarföre ock direktionen, ehuru den ingalunda kunde medgifva sig hafva någon den ringaste skyldighet att draga försorg om detta arbete, likvål varit betånkt på detsammas utförande, samt begårt, enår direktionen icke ågde några derföre tillgånglige medel, det ville handelsfåreningen, efter vederbörandes hörande, beståmma, att varuågare, som vid skeppsbron lossade varor från derstådes tillagde fartyg, skulle får hvarje lossning erlågga till direktionen afgift, motsvarande J af hvad hittills varit, eller framdeles kunde genom saststäld taxa blifva beståmdt i så kallad hemförarebätasgift, derigenom direktionen komme i tillfålle upplåna medel för skeppsbrons