Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1852, sida 1

— Nej, nej, äfven i natt skall jag drömma så ljuft om er. — Har du drömt om mig? frågade grefvinnan förundrad. Och hvad drömde du då, mitt ålskade barn? — Ack det var så skönt! Jag drömde att ni var min moder, jag låg i er sång, i edra armar, och ni kysste mig... Adjö! i morgon tråffas vi åter! ropade grefvinnan högst upprörd. Derpå sattade hon duenan vid handen och drog henne med sig utåt gatan, liksom hade hon velat undsly en sara. IV. — Ni har haft den godheten att låta! kalla mig, fru gresvinna, sade fårestånderskan för flickhuset, då hon intrådde i grefvinnans boudoir. Hår år jag, till er tjenst. — Vålkommen, min båsta fru, sade senoran. Sått er bredvid mig hår på stolen; jag önskar gerna att få tala med er. Ni anar såkert hvarom samtalet kommer att handla. — Om Clara förmodar jag? — Ja, verkligen. Kånner ni detta barns I historia?