Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1852, sida 1

Framför detta hus stannade tidigt på morgonen grefvinnan dAlmata med sin duena. Denna senare lyfte jernportklappen och lät den åter nedfalla, så att dess slag genljöd i det inre af huset. — Nu senora, sade hon derpå sakta till sin matmoder, för Guds skull beherrska er; man skulle på ert ansigte kunna gissa sig till hvad ingen bör veta. Grefvinnan svarade icke. Ett ögonblick senare öppnades porten af en harnhusslicka, som bar en stor nyckelknippeDen lilla flickan såg utomordentligt glad ut; hennes drågt var så nått och ren, förklåde, klådning, mössa och halfarmarna voro af linne, men så blåndande hvitt och så glånsande, att flickan kunde gålla för ett lefvande bevis på den renlighet, sorgsälliga omvårdnad och arbetsflit, som utmårkte institutet. — Hvad behagar nådig frun? frågade flickan med vånligt leende. — Ack, du söta barn! ropade senoran liksom hånryckt, i det hon klappade henne på lefnad obemårkt man af kårlek rikt begåfvat detta gudshus. Denna goda man afled den 19 November 1562 Han var då 73 år gammal, hette Jan van der Meere och var köpman hårstådes. Öfv. anm.