Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1852, sida 1

—— ——ä ä —x—— —— tiopposition skulle nödga honom att afvika från den bana han föreskrisvit sig. Han begagnade tillika tillsähet för att förklara, att han icke örnade bitråda och genomföra lord John Russels reformbill, hvilken han betecknade som en obeståmd plan, som bragte allting i oordning utan att ordna något och som begynt med att upphetsa landet och slu tat med att göra det missnöjdt. Han hade visserligen hört, att detta förslag till valresorm skulle bringas i förbindelse med ett annat förslag angående en storartad förbättring af undervisningsvåsendet, men han kunde icke riktigt inse i hvad sammanhang dessa begge saker stode till hvarandra, och han måste der för uttryckligen förklara. att han med undervisningen icke förstod ensamt förvärlvandet af verldsliga kunskaper, eller sjålsförmögenheternas utveckling, utan äfven den undervisning, som var byggd på grundvalen för all kunskap: studiet af den heliga skrift. Hvad spridandet af denna slags undervisning angick, litade han fullkomligt på den herrskande kyrkans presterskaps upplysta sträsvanden. Att uppråtthälla denna kyrka i dess helhet, låg icke endast i regeringens intresse, utan var tillika en pligt för henne; ty, når hon tolererade andra trosbekånnelser, var hon ock förpligtad att utvidga den engelska kyrkans inflytande och skånka den hvarje möjligt bistånd vid utbredandet af kunskapen om den gudomliga sanningen. Han slöt sitt tal med den förklaring, att han hade åtagit sig det värfvet att regera landet i förlitande på försynens ledning och att han skulle uppnå det hössta målet får sin åregirighet, derest han, om ån i en nog så ringa grad, kunde förverkliga det vackra språket: Frid på jorden och kårlek bland menniskernaoch bidraga till Englands suveräns och hennes besittmngars såkerhet, åra och vålstånd-. Grefve Grey (den förre kolonialministern) ville icke inlåta sig i någon utförligare kritik af grefve Derbys tal, men kunde icke underlåta att protestera mot de slutsatser, hvilka den ådle grefven deducerat från en jemsörelse emellan amerikanska tulltariffen och engelska frihandelssystemet, likasom han åfven finge yttra sin ledsnad deröfver, alt regeringen ämnade lägga insörseltull på spanmäl. Efter några anmärkningar af lord Derby, som förklarade, att han uttryckligen hade sagt, att frågan blott kunde låsas af den upplystare delen af samhållet och att det icke var regeringens afsigt att för dgonblicket framlägga något förslag i det ämnet, förklarade grefve Grey, att hans bekymmer blifvit betydligt låttadt, men han besvor dock den ådle ,grefven att icke låta landet alltför långe sväfva i ovisshet om en sak, om hvilken det var på det högsta beråttigadt att så snart som möjligt erhålla upplysning. Grefve Fitzuilliam (en mycket rik och inflytelserik lord) tog lord Derby i försvar och yttrade derunder, alt det isynnerhet gladde honom, att höra det den ådla grefven var beredd att motsätta sig angrepp på grundlagsenliga råttigheter; ty om dessa rättigheter ideligen blefve angripna, trodde han, att en stor