Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1852, sida 2

samt att hon nu bor i ett oansenligt hus på klostergatan. Ytterst glad begaf jag mig nu till det spanska qvarteret, och efter mycken möda upptäckte jag ändtligen hennes bostad. Ackl senora, den stackarn år verkligen att beklaga! utmårglad och gul, mager som ett skelett och otroligt osnygg. Likvål måtte den olyckliga soldathustruns hjerta ånnu vara godt, ty knappt började jag tala om er, förrån hon, snyftande och med tårar i ögonen bad om förlåtelse. Af hennes mun erfor jag att hon, för de penningar ni lemnat henne, låtit vårda och uppfostra henne några år hos en bonde. Sedermera slog sig Anna Canteels på att blifva utsvåfvande och kom så i slanger med soldater, hvilka förledde henne till slöseri och en högst oordentlig lesnad. Slutligen gifte hon sig med en af dem, efter all sannolikhet den såmsta; denne har genom stryk och misshandlingar af alla slag fråntagit henne de penningar, som blifvit henne anför trodda. Dock har hon endast lemnat dem ifrån sig på det vilkor, att hennes Ode skulle tryggas. Det skulle blifva allt för vidlystigt att beråtta huru hon genom en uppspunnen historia om en dåd soldat och en nedbrunnen by samt genom några rika personers förord, lyckats få henne intagen på barnhuset. För nårvarande befinner hon sig således