— — Bladet börjar vända sig! När för tre månader sedan Louis Bonaparte företog sin djerfva kupp, väckte den onekligen glädje och bisall hos en icke obetydlig majoritet af alla klasser i Frankrike, undantagandes politici och skriststållare. De okunnige bönderna förfördes af de stora minnen, som åro fåstade vid namnet Napoleon; armen bitrådde med glådje en föråndring, som åter kallade kejsardömets gloria; industri-idkare och handlande sågo gerna att magten kom i hånderna på en styrelse, som, till följe af den styrka, som den supponerades åga, kunde gilva nytt lif åt industrien och handeln; de rådde och ålskarne af lugn, ehvad stållning i samhållet de innehade, förlitade sig på att hvarje fara för anarki och inbördes krig var öfver. Förtroendet till framtiden syntes vara återståldt liksom genom ett underverk; fonder och jernvägsaktier stego ögonblickligen; magasiner, som hela månader varit fyllda med osåljbara varor, upprymdes, enligt beråttelser från Frankrike, på en enda vecka; order, som långe varit suspenderade eller ofta blifvit kontramanderade, förnyades genast; i Elsas stego bomullsvåfnader 3 sous pr aln; den allmånna jargongen var: nu skall vi få att göra; nu skall det bli lif och rörelse.På kortare tid, ån vi kunnat anse för wöjligt, har hela denna känsla af säkerhet försvunnit. Förtroendet har lidit en svår rubbning, och de ånyo lifvade förhoppningarne hafva quåfts i födseln. Handeln har begynt råka i stagnation, och fonderna falla; bankirernes och affårsmånnens fysionomier se åter betånkliga ut; framtiden. synes oviss och mera dyster och hotande ån någonsin; i de enskilta brefven från Frankrike sjunges nu nåstan ständigt alltid samma visa: -Ici on est bien triste, et de nouveau inquiet.(Hår råder mycken nedslagenhet och man år ånyo orolig.) Allmänheten har obestämda aningar om en förändring — och dylika aningar äro såkra förebud till en sådan; det förherrskande intrycket att sakernas nuvarande tillstånd icke kan vara, kan antagas som ett temligen såkert tecken till att aet icke skall vara. Det vålgörande lugn, som man väntade af en starkstyrelse, har icke kommit; ju djupare det lugn år man för ögonblicket njuter, desto större år också oron och fruktan för en explosion. Genom sina talrika, hastigt på hvarandra följande dekreter, håller Louis Bonaparte landet i samma tillstånd af oupphårlig och ångslig spånning, hvilket gjorde nationalsörsamlingen så förhatad, och genom sina konfiskationsukaser har han, nåstan lika så mycket som socialisterna, uppskråmt alla dem som åga något. Han våcker så mycket mera fruktan, emedan han år oansvarig. Man år hvarje morgon ångslig innan man får se hvad Monitören innehåller, ty ingen kan veta hvad Bonaparte bereder Frankrike för attrapper. Fransmånnen hafva cederat sin frihet för att erhålla lugn och såkerhet, och nu mårka de att de blifvit lurade på affåren. De kånna, att deras statsskick ånnu år provisoriskt och att en ny revolution redan år i annalkande. AAA —