som vi hoppas, att vid nårmare granskning, det skall visa sig. att dessa interessen fullkomligen kunna tillfredsställas, med bibehållande af alla, eller ätminstone de sleste, af de fördelar, som andre petitionärer afsett, att genom den ifrågavarande anläggningen vinna. Att uti ett land, der is under en betydlig del af året hindrar sjöfarten, anlågga en jernbana, blott med afseende å sjökommunikationen, tro vi icke vara vål betänkt. Den blefve då endast halfnyttig för sitt åndamål, i stället för, att jernbanan, dragen i så rak riktning, som möjligt, mellan de åsyftade husvudpunkterne, Stockholm och Götheborg, skulle oafbrutet, åfven midt i vintren, kunna begagnas, som vål år en hufvudsaklig omstån dighet, och utgår ett af jernvågens företråden framför vattenkommunikationen. Det uppgifves visserligen vara meningen, att jernbanan framdeles skall sortsättas från Hult öfver Gullspängsdalen ned till Westergöthland, men utom det att utförandets lätthet ingalanda är asgjord, utan tväårtom torde möta ganska betydliga svärigheter vid banans ledande öfver Gullspängselfven. skulle den omvåg, som igenom ledningen till Hult uppkomme, både högst ansenligt föröka anlåggningens kostnader, och i en framtid fördyra sorslingen på banan. Det fordras ej heller något synnerligt förutseende, att finna, det intresset för jernvågens fortsåttning från Hult till Westergöthland skulle, i sådant fall, blottstållas får faran att afsvalna eller sörändras, hälst dertill kommer, att jernvägens anläggning. på sätt nu är i fråga, sannolikt skulle lemna så föga tillfredsställande resultater, att, längt ifrån att uppmuntra till sortsättning, nationen skulle afskräckas srån ytterligare uppoffringar får dylika företag. Om deremot vågen nu genast drages i rakaste riktning till Westergöthland, hvilket, enligt hvad nu utrönt blifvit, alldeles icke kommer att möta de -oöfverstigliga hinder-, man velat förespegla, utan tvertom låta sig göra med större lätthet, än ledningen till Hult, skall allas, de öfra provinsernas, Westergöthlands och Götheborgs fördel ovilkorligen uppbjuda gemensamma ansträngningar att, så snart möjligen ske kan, sullborda den ända till Götheborg. Att den sydligare del af Westergöthland som tillhör Eissborgs län, äfven inser vigten af jernvägens skyndsamma fortsåttning genom nämnde provins kan icke betvislas. och har särskildt gifvit sig på ett högst träslande sätt tillkånna uti den plan, hvarmed enskilde possessionater der umgås, nemligen att med egne tillgångar ombesörja en jernvåg emellan Götheborg och Alingsås, således i densamma riktning, som från början år afs dd åt hufvudbanan. ÅÄtt denna riktning också, efter hvad vi förut haft nåden antyda, båst skulle motsvara alla interessen, torde vi nu med några ord få ådagalågga: Petitionårerne från Götheborg hafva sjelfve erkånt vigten af banans stråckning åt Westergöthland, med afseende å derigenom beredd möjlighet att underhålla kommunikationerne åfven vintertiden, och det år lått att inse, att för sjökommunikationerna det ej kan blifva någon förlust för Götheborg, om den riktas till Mariestad, i stållet för Hult; tvertom vinnes dermed, att alla de fartyg, som befara kanalen, kunna begagnas för denna kommunikation, hvaremot, om Hult blefve jernbanans åndpunkt vid Wenern, serskildte fartyg måste dertill anvåndas. Äfvenså år det gifvet, att en sådan stråckning icke bår strida mot Westmanlands ooh Nerikes intressen, då den åndock, fastån på annat stålle, skulle tråffa hamn, utan fastmera skulle åka gagnet för desse provinser, då derigenom betydligt underlåttas de ansenliga forslingar, som ega rum till och ifrån Westergöthland, eller genom denna provins från Götheborg. Det intresse provinsen Wermland eger att få en jernbana dragen till sig. kunna vi