Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1852, sida 1

Louis Bonaparte har bitterligen gäckat deras förhoppningar, som tänkte, att han kunde hafva räddat och pånyttfådt Frankrike; han har sörstört den båsta utsigt någon herrskare haft att få sitt namn tecknadt i håfderna bland menniskoslägtets vålgörare; och nu har han bortkastat sista trasan af den maskeraddrågt, under hvilken han lyckats bedraga de ombytliga och låttsinniga fransmånnen, och står der nu som en naken despot. Inrikesministerns cirkulår till prefekterna, hvari dessa ålåggas att utse kandidater för lagstiftande församlingen, nådga dessa kandidater på valmånnen, och beröfva alla medtåflare som kunde vara hugade att stålla sig de vanligaste och oskyldigaste medel att kommunicera sig med valkorporationerna, medan dessa valkorporationer förbjudas att sammankomma och diskutera de olika kandidaternas förtjenster, visar, att den sig så kallande prins-presidenten har beslutat att den nya församlingen skall endast blifva en fråck parodi på ett parlament, i hvilket ingen man af karakter eller rykte kan gerna antaga ett såte. Att dessa nobla afsigter hysas af Bonaparte, styrkes ytterligare genom prefekternas i Paris och Lyon till valmånnen i deras departementer utfårdade cirkulårer, hvilka, i fri dfversåttning, kunna återgifvas så hår: Om J icke rösten på de kandidater, styrelsen i sin vishet behagat utse, skall er f--n taga. Den nyligen utfårdade trycktvångslagen, hvilken förbjuder utgifvandet af någon tidning eller tidskrift, utan styrelsens föregående tillstånd, underkastar allt hvad som tryckes i Frankrike, åfven de obetydligaste bagateller, en dryg ståmpelafgift, fordrar kautioner af ånda till 50,000 fr. belopp, tilldelar auktoriteterna en blott af godtycket reglerad indragningsmakt, beråfvar journalisterna den ringa såkerhet att bli råttvist dömde som juryn kunde förlåna, och går dem till polisens slafvar och verktyg — denna möjligen för Ryssland, men icke för Frankrike passande lag såtter inseglet på det raffinerade tyranni, hvarmed hr Bonaparte tänker lyckliggöra Frankrike. Den prokl-merar högtidligen för franska folket att det hådanefter hvarken får tånka, tala, eller handla, utan att dertill först i underdånighet hafva sökt och erhållit tillstånd. Våra låsare få medgifva att fransmånnen hafva rått i sina oroliga aningar, att detta tillstånd icke kan båra sig i långden. Nyligen antydde dock vissa tecken, att den storm af ovilja, som -prins-presidentens-förvisningsoch konfiskationsdekreter framkallat dfverallt der pressen icke ligger i sjettrar, och det mera tysta men icke mindre fruktansvårda ogillande och missnöje de våckt inom Frankrike, icke helt och hållit förblifvit utan sin verkan på denne moderne -Augustus,såsom hans fale smickrare kallat honom. Han syntes tillböjlig att minska strängheten och fara något varligare fram. Fängelserna tömdes hastigt genom deras frigifvande, som blisvit håktade i början af oroligheterna, ehuru de sedan åter fyllts med nya offer. Enligt hvad vi varit i tillfålle att inhemta, hafva inga egentliga politiska förbrytare eller missSm LA i Tenn kanna