Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1852, sida 1

låndet kan hjelpas: derför finnes rikedom oci I barmhertighet; men förståndsoch den mo raliska-omyndigheten hos allmogen fordra tid, och undanrödjandet af alla de ulfvar färakläder, som frossa på denna omyndigbet sordrar kraft, integritet och uppoffring af verk samhet, som år svårare att prestera. Nog kar Skåne och Götheborg hjelpa de olycklige mec penningar och föda ifrån sin egen rikedom men detta år och förblifver palliativer, så lån ge de förhållanden förefinnas, som nu sågas regera i Wermland. Hår vore ett fält för våra missionårer, ett Finland att återtaga inom våra egna grånser. Men då skulle missionårerne vara folk med hjerta och hufvud på råtta stållet och ej dessa hånghufvade enfalder som nu skickas till China att förtåra låttrogenhetens sammanskott. — Men nog med reflexioner. Den norra spetsen af Wermland utgöres af idel berg och skog; den år genomdragen af 2:ne vatten, Clara-elf och sjön Fryken, och delad derefter i 2:ne dalar, Elfdalen och Fryksdalen. Till största delen utgåres bessolkningen af Finnar, fördelade så att en del hör till hvardera dalen. Den öfre Fryksdalen utgör ett pastorat, Fryksånde, med öfver 20,000 menniskor. Det år Nordmarks Socken i detta pastorat, hvarföre vålgörenhe, ten nu tages i anspråk. Der sinnas öfver 6000 menniskor, af hvilka ingen, såger ingen, har något att lefva af. Fordom utgjordes befolk ningen af ett kraftigt folk; nu år den genom nåd, moralisk uselhet, genom brånvin depraverad. Finnarne bo i kojor utan fönster, utan skorsten; röken går ut genom dörr och öppna sonstergluggar. Flera familjer bo tillhopa och alla stugor åro fulla af barn; de oäåkta åro talrika. Hvarje Finne har på rygsen sin påse, deri mjöl och en liten panna åro de oumbårligaste artiklarne. Når hungren icke långre kan hejdas, såttes pannan Öfver elden och når vattnet deri kokar, röres mjöl deri med en pinne, tills degen får någorlunda fasthet. Med nåfven tar han nu en handfull och rullar den på sitt fårskinn, ungefår som man såger att Havannas Negrer rulla cigarren på sina svarta ben; sedan rulsan fått form och consistens förtåres den genast — i båsta fallet doppad i flåskflott. Detta kallas Nåfve-grötoch utgår Finnens båsta fåda. Men till denna delice — jag menar blett gröten utan flott — har han på lång tid ej fått stråcka sitt begår. Så som tidningarne redan beråttat har hans föda i år utgjorts af hvad man kunde kalla potatis-soppa, d. v. s. potatiskålen kokad i vatten med litet salt. — Botanisterne uppgifva att potatisörten innehåller giftiga ämnen, och vi få möjligen framdeles spörja dess följder. Ty boskapssjuka och kolera och hvad alla andra pester heta, åro i sjelfva verket följder af onaturliga förhällanden — åro naturens håmd för våldförandet af det naturliga. — Barkbråd och syrgrås i deras uslaste form, d. v. s. med minsta möjliga tillsats af mjöl, har varit den piece de resistance, hvarmed magen för resten lugnades — en söda som icke torde vara mycket mera södande än den lera, som Orinoccos kringvandrande horder under vissa månader 2 L— L—W