af året sörtära. Wermlands-Finnen lefver i allmänhet för dagen; bränvin år hans högsta njutning; han drånker deriZsin vålfård och si na bekymmer. För en del år sedan skickade en af Götheborgs rikaste magnater några agenter till Finnskogarne; de hade med sig några af Götheborgs mest beprösvade drinkare. De sammankallade bönderne och i två dagar söps der, på den 3 tillstålldes bal och i fyllan skrefs ett kontrakt hvari bönderne förbundo sig att under 50 års tid aslemna allt timmer som fålldes på flera qvadatmil till ett beståmdt pris. Men denna gång hade man gått alltför öppet tillvåga; en rättegång Oppnades och traktaten gick om. Men icke mycket båttre tillgår det ikring de aflägse bruken. Der finnes alltid brånvin, sill, tobak ov. 9. v. till salu och på kredit. Det ligger i bruksegarens intresse att bonden skall ha skuld till bruket; han kan sedan fordra hvad arbete han vill, han kan pressa svampen, så långe deri finnes någon droppa must qvar. Det sages om densamme lånsman — som nu skyldrar i så vacker dager i tidningarne — att han för icke många år sedan kom fattig till tjensten och nu år rik midt ibland fattigdomen. Vid marknader och samlingar af folk skall han ha brukat låta utsålja stora qvantiteter brånvin; det lemnas på kredit och betalas slutligen med gödsel! hvilket utmärkt system att förbättra åkerbruket och ställningen i allmänhetl Till skatterna ha bönderne sällan penningar; men de uttagas i kreatur, och på utmätningsauktionerne år lånsmannen den ende som har penningar. bå sör några år sedan penningar sammanskjutits sör samma distrikt som nu, gick ryktet att lånsmannen uppbar penningarne och uppköpte dersör spannemål, men sålde den åter till de nödlidande, sannolikt med någon förhöjning, såsom vederbörlig procent för de penningar som hen stråk ned i egen kassa. Jag hoppas att Du i ofvanstående har material nog för en öfversigt af stållningen. Ålt stäliningen år beklaglig. år onekligt; och alt hjelp år ett barmhertighetsverk, som kan och bör begåras, synes vål åfven vara klart. Men som jag nåmnde i begynnelsen, hjelpen år ett palliativ, så långe de arma menniskorna åro qvar i sitt omyndighetstillstånd och icke befrias ifrån de blodiglar, som suga deras must. Jag hoppas emedlertid att dessa sednares nårvaro icke må afkyla intresset att bispringa de arma; och min önskan med min mörka tasla i denna våg år endast att fåsta din uppmärksamhet på nödvändigheten att finna ett sått att kringgå blodsugarnes tentacler. Detta kunde ske, synes mig, genom att begåra att en särskilt komitå eller person utsågs i Carlstad som fick dessa omsorger om hånder.