Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1852, sida 1

mernas och Berrendos motskål. hvilka sortfarande betraktade det nattliga spåket såsom en åfvernaturlig syn, red Andres tillbaka i galopp och försvann snart för andra gången, likt dessa vandrande riddare, som, stolta af att visa sitt okufliga mod inför sina utvalda damers ågon, utan betånkande störtade sig i de fruktansvårdaste åfventyr. Berrendo, Engelsmannen Robinson och de två fruntimmerna voro blott på kort afstånd från Tehuacan och skulle snart hafva varit i såkerhet, då ett tjog ryttare, hvilka kommo från staden, stångde vågen för dem. Det var i första dagningen, och de nåt, som hvarje ryttare medförde, tillkånnagåsvo att de begåfvo sig ut för att håmta foder åt håstarna. Den spanska dragonhåsten, hvilken Engelsmannen red, bestyrkte får officern sanningen af den beråttelse, som Berrendo afgaf såsom Svar på hans frågor. , Efter detta måte dröjde det icke långe, förrån den lilla karavanen uppnådde de första husen i Tehuacan, der vi vilja lemna dem, för att beråtta hvem Engelsmannen var och åtfölja honom till general Teran. William Robinson var ågare till en betydlig vapenlast, som befann sig i en skonert, liggande för ankar innanför banken vid Grazacoalcos. Han hade beslutat att afyttra sin