Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1852, sida 1

dessa slynglar hade låtsat som om de låti muta sig och aslägsnat sig ett stycke från sän gelset; men då den öfverenskomna summar blifvit utbetald åt dem, på det de skulle låt: fången undkomma, hade de ånyo velat föra Engelsmannen tillbaka i fängelset, hvilket också skulle hafva lyckats dem, om Andres icke kommit honom till hjelp. Ehuru general Teran först nyligen kommi till den höga plats han beklådde, var han dock nåstan vid hvad tid som hellst, dag eller natt tillgånglig för alla. Engelsmannen gaf sig blott tid att såtta håsten i vårdshusets stal och taga sig något till lifs, ty då trumpeter blåste reveille, var han redan vid slottsporten Han erhöll genast audiens och stod framför en ung man, i hvars drag man kunde låsa fin bildning, vänlighet och en Öppen blick Det var den oberoende generalen Don Manue de Mier y Teran; han satt vid ett bord, som var betåckt med papper och kartor, ty hans dagsarbete hade redan begynt. Insurgenthåfdingen var just då vid kassa och mottog derför med glådje Robinsons förslag att åfverlemna honom sin vapenlast. Just under det han var sysselsatt att afgöra handeln med köpmannen, hördes ett håftigt oväsende på torget, der de första solstrålarna belyste tvenne regimenten, hvilka, af brist på kaserner,