Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1852, sida 1

HIvad gör vår regering? asåtgårder-. Hvilka åro dessa ålgårder? i första rummet krigsgärder, men, der så icke hafvas kan, andra gårder, af margfaldig beskasflenhet. Bäst dock vära styresmån tycka om hulvudgårder. Ja, den som sosver, syndar icke. Sosven derlöre, j vise! säderneslandet skall tacka er derför. Cicero sade, att två af Roms augurer icke kunde se på hvarandra, utan att skratta. Det år anledning förmoda, att två af våra statsråder icke kunna se på hvarandra, utan att gräta. och åndå påstår man att det saknas rörelseinom regeringen. Svenska tidningen beråttar, att herrar statsråder varit befallde till maskraden på slottet, jemte -21 Beduiner och 12 PDierrots. På denna bal, som lårer varit ,serdeles lysande,besunno sig 8 personer, som icke voro -pudrade — i sanning mycket nog i våra tider; säsom motvigt dertill fanns ett lika antal pudrade (Svenska Tidningen uppråknar hår namnen på alla dessa med sal. kammarjunkarens noggranhet). Äfvenledes uppträdde der en quadrilj af 12 folies-, allt qvinkön (härvidlag hade det kanske varit mera diplomatiskt att icke vara så diplomatiskt noggrann i uppgifterne) — samt säsom kronan på herrligheten hade upptrådt 12 stycken -Marcellinor.Väl åtminstone, att det icke var Messalinor. Denna lysande bal har ågt rum hos thronfsöljarparet. Man ser således: ale prince samuser. Annars amuserar sig icke den sashionabla verlden i Stockholm rått mycket denna vinter. Nöjenas sjål år borta, hon, Venus med den Junoniska vexten — friherrinnan Kridener år borta. Hon tog sin Matts ur skolan i god tid, innan leverantörerna till ryska ministerhötellet började aflemna sina råkningar; hon ville bevara sig för skandalen att se ryske sjelsherrskarens represantant göra ett ekonomiskt fiasco! Hon, den mångdyrkade, för hvars fot lågo alltifrån corps diplomatiques förnämsta capaciteter ånda ned till hr Schnötzinger, som bragte henne sin hyllning i dedikationen af en vals! Skulle hon, den förnåma verldens verkliga drottning, vara vittne till når vinhandlaren Cederlund ledde håstarne ur ryske ambassadörens stall? Skulle hon, van att bada i ett vatten, der hvarje droppa kostade en dukat, kanske sånka sina blåndande former i herr Mineurs anspråkslösa simmsump? Nej, att inkräkta, att utvidga sitt vålde var hennes kallelse — att inskrånka sig skulle ej ens fallit henne in. Men så finnas de, för hvilka en sådan tanke icke har någonting förskråckande. Dagens låsen år -hushällao — och det går man också med besked. Hvarifrån skola vål goda exempel utgå, om icke från konungaborgen? Blygens, j obetånksamma husmådrar, då j fån höra, att landets moder låter stoppa sina strumpor, för att sedan sjelf nyttja dem, att hon för samma åndamål låter tvåtta upp och stårka sina mössband! Blygens och gören sammalunda.