Stöfvaren. Berätlelse af de Ferry, öfvers. af G,—n. (Forts. fr. N:o 47.) — Nina herrar, sade han, j tillåten vål icke, att en stackars ruinerad man blifver mördad! Då dragonen närmade sig, drogo de två vånnerna sina svård; men stucko dem snart åter i sl.dorna. Ryttaren vacklade i sadeln med till hålften krossadt hufvud, och det var endast hans håst, som förde honom framåt. Just då dragonen kom midt för våra resande, störtade han som en klump till jorden och häst: sig icke mer. Berrendo tog fast på hans håst — Tag den hår, sade han till mulåsnedrifvaren, det år åndå en liten ersåttning för din förlust. — Gud bevare mig derifrån, sade denne. Stöfvarenhåll handen åfver sitt enda öga, liksom sör att samla synstrålarna, och stirrade uppmärksamt ut i rymden. Mörkret förhindrade honom väl att se, men det kun