Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1852, sida 1

de icke fördunkla hans skarpa omdömesförmäga. — Dessa två pistolskott, sade han, hade samma ljud; de hafva blifvit laddade af samma hand och med lika krutladdning; samma ryttare har också afskjutit dem båda. Dessa ryttare, ty jag kan urskilja flera, hafva skjutvapen; den olycklige som stupade hår, har två pistoler i sina hölster. Jag hör endast klingandet af sablar; således år det tydligt, att det år någon som man vill fånga lefvande och som man bemödar sig att afvåpna utan att döda honom. Jag hör honom ropa om hjelp, det år en fråmling! Berrendos hörsel var på långt når icke så fin som Andres. Han kunde hvarken höra klingandet af sablarna eller den angripna mannens rop om hjelp, och öfverlade hvad han borde göra, då Andres i galopp ilade bort till det stålle der tumultet hördes, medan Luz satt orörlig och blek som en mamorrbild. Berrendo, som oönskade visa sig tapper för den han ålskade, ville följa Andres, då modrens rop hejdade honom. — Maria santissima! utropade hon; vill ni lemna oss allena hår? Berrendo måste således stanna qvar, under det srämlingen fortfor att ropa om hjelp med en styrka, som hans angripare försökte öfverNn l