Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1852, sida 2

att icke hafva någon polygamisk lystnad, men annars sörstå att till sista droppan tömma kärlekens kalk. Hvilka skarpa kontraster — denna tyska burschenliebe, med all sin idealistiska långtan och svårmeri, firande den ålskade vid bågareoch svårdsklang, sökande hennes bild bakom fönsterrutor och blomsterbråden, bårande henne i hjertat vid hvarje utvandring i fjerran, manad dertill af de flyende molnen eller posthornets svårmodiga klang; och denna fransyska studentkårlek med den materiella njutningens rus, med hela den äktenskapliga stickstrumpspoesien, firande lustiga orgier på Mavilles baler eller i Prado — dessa orgier, hvilkas medelpunkt år cancan, den slippriga vållustens dans! — Det år lått insedt, att de tyska studenterna med sin ostörda hängilvenhet till vetenskapen låra mera ån de fransyska med sina husliga förstråelser. Deremot konspirera icke dessa, såsom de tyska, i hemliga, verldsreformerande förbindelser; dock ligga de icke på latsidan, når barrikadernes sol går upp öfver Paris. Alla dessa från hvarandra skiljda skolor, hvilkas med joniska eller doriska kolonner smyckade sagader stå der temmeligen imposant, ecole de droit, cole de medicine och framför allt tcole polythechnique hafva lemnat en betydande kontingent till alla revolutionsstriderne. I quartier latin, hvars gator hafva en dyster, medeltidsanstrykning, der det kåttarmördande vidundret, Sorbonne, kryper in i en labyrinth af hus, finnas tillika alla de ljusa, klassiska byggnader, hvilkas jungfruliga hellenism och harmoniska former bjert sticka af emot de göthiska kathedralernes mörka msjestät, i hvilka likvål endast den förgälves sig anstrångande och himmelåtstråfvande menniskoandens slafarbete år förstenadt. Huru herrligt höjer sig icke Pantheon med den stolta kollonnfacaden, med sina glånsande kupoler — hur år icke allt der smidigt, lått hvålfdt, plastiskt fast och beståmdt. Kyrkan S:t Sulpice har åfvenledes ingenting af medeltidens frånstötande arkitektonik. Vid Seinen, åfven smyckad med kupoler, står linstitut de France, i hvilket lagarne för språket och tanken stiftas. Palais de Luxembourg, s. d. pairskammaren, i smakfull italiensk byggnadsstil, med en väl ansad park, passar åfvenledes i stycke med de ossentliga byggnadernes i quartier latin muntra arkitektonik. Utom de vetenskapliga instituterne besinna sig i denna stadsdel ålven de slesta hospitalerna och hospices, under skydd af medicinska fakulteten. Hår år åfven det berömda hospice de la salpetrigre, hittebarnshuset, ho spitalerne des enfants malades, des femmes incurables o. s. v. Den intressanta Jardin des plantes med sina menagerier gränsar till Seine-quaien, omgifven af rue Cuvier och rue Buslon. Hår måste gatorna sjelfva sörherrliga vetenskapens ryge, under det de på den andra, vestra sidan om quarteret åro krigsärans tjenare. Der bår allt militårisk ståmpel — Oudinot, Segur, Vauban, Breteuil prunka som dopfuntar i gathörnen. Långre bort stråcker sig Champ de Mars till Seinen, lifvadt af trupprörelserna eller Jockeyklubbarnes kapprånningar. Hår står Ecole militaire, icke långt ifrån hötel des Invalides, idylliskt på en gråsmatta, omgifvet af vidstråckta alleer, en den grånade krigarens asyl. I invalidkyrkan, nåra den heliga lampan, hvilar Napoleons aska, som den lille Thiers låt hemta från S:t Helena, för att bisätta den i ålderdomsbråcklighetens råddningshus. Detta år i korta drag det topografiska utkastet till Paris, stadens plan, så som den historiske anden upprullat den i sitt fortskridande arbete. Det år anden, som sjelf skapar sig kroppen, och denne ande påtrycker verldsstaden sin pregel. Utrikes N yneter. I dag hafva vi bekommit utländska tidnin