Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1852, sida 1

år en skicklig smed; den sistn. en f. d. trädgårdsdrång. Den 24 eller midsommarsdagen som ingen hår tycktes bemårka, klåddes dagen till åra och Johan till heder, en majstång; vi åto sardiner och togo en aptitsup. — Den 25: 462 värme i mitt tält, middagsliden. Tälten kunna vi ej begagna annat ån om nätterna som åro kalla. Den 26 kom Jan Andersson åter till oss i sållskap med ett dussin svenskar, alla unga och raska (ej sjömän). De åmnade tårna floden både ofvan och nedom oss; men de kommo ej alla åfverens, hvarföre saken förföll. De hafva under (sommaren och sedan de hitkommo förliden höst samlat omkring 1000 dollars hvardera, som år det vanliga och mesta en rask och ej olycklig minör kan ihopsamla på sommaren. Den 1 Juli sågo vi en jagt efter en slagtoxe som råkat undkomma och blifvit vild, hvarföre han först måste skjutas och sedan stickas. Vi uppkröpo på kökstaket, dit slagtaren åfven sjelf måste retirera, och hvarifrån 5 a 6 skott skötos med små hagel, hvaraf endast nosen och bröstet blödde. Under skott på skott luffade denne kåmpe med ruskande hufvud 4 å 6 mil, tills han fick en kula, hvaraf han dådades. Den 2 Juli. I tanke på den stundande srihetsdagen uppskref jag, efter Groths hvissling, melodien till den amerikanska nationalsången (Yankee Doodle). Den 4 Juli gjorde Nordamerikanerna sig fria, och fira då sin förnåmsta högtid, hvarföre vi också blott arbetade halfva dagen. Den 5 blef kanalen färdig, och vattnet rann efter hela de-s långd. Efter det sista spadtaget höjdes spadarne i luften med hurrarop. De sista läckorna blefvo dock först efter några dagar täta, hvarsöre vi bestämde oss till arbete på fiodbotten till dagen derpå den 11, då vilikvål högst oangenämt ösfverraskades af vattnets stigande ånda till vår damm, föranledt af nedre vasklagets uppdåmning, och måste således först låta dem utarbeta sina claims. D. 18 vaskade vi 30 cents guld. D. 19 gingo vi med Rickoch Poakerbars-månnen gåsmarschen med en harlequin i spetsen. Den 20 gingo vi alla uppföre den stora höjden, der flere af oss förut ej varit, och sedan följdes jag och Groth till Hangtown. Denna lilla stad ligger på sidan af en båck eller mindre flod, som stårre delen af sommaren år alldeles torr, men om vintern har öfverslöd af vaskvatten. Några stycken vackra hvitmålade och högst elegant inredda spelhus och bodar, med alla möjliga slags varor, gifva det hela något utseende af en liten stad. Det var för mig ett interessant stålle, helst man på alla stadens gator fick se fullt med famntals djupa gruföppningar försedda med handvindar och tunnor; en del af husen voro utrymda, en gafvel eller annan del borttagen för att gifva rum åt någon jordrymning. Båckens eller flodens bädd år blott något lågre ån stadsgatorna, och tyckes vara utarbetad. Icke nog med att man ser vaskning, flit och arbete i båcken och öfverallt ikring husen i staden, utan då man vånder 2 —— —— — 6