Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1852, sida 2

Fordomdags säg man ostare den blå mössan i detta qvarter, men det var långesedan. Nu ha studenterna dragit sig till andra, bättre bebyggda stadsdelar, så att för nårvarande-Amerikas befolkning till största delen består af arbetare. Men låtom oss lemna gråndernas idyll och vånda våra steg åt torgen och de större gatorna. Lund håller sig ej med mindre ån fyra torg, deribland ett — Oxtorget — för få och för folk, tvenne får handel och tvenne för promenad eller kurtis. Genom hela staden från Norrtull till Södertull löper med betydliga slingerbultar den breda Storgatan, der man tillochmed hår och der bestått sig hands breda trottoirer. Hvarje svensk småstad har sin gata par preference. En sådan år också Storgatan. Hår ligga de sörnämligaste husen och hår utveckla Lundadamerna helst glansen af sin toilette. Om ni en vacker solskensmiddag promenerar framåt denna gata, kan det hånda, att ni bakom er hör ett ohyggligt skrammel af trädskor. Ni vånder er om, i tanka, att det möjligen hårrör från några frodiga puggor), och ni ser en rad täcka damer i skära sidenhattar, i moderna toiletter, hvita handskar och — bastanta trådtofslor-. ) Skånska bondslickor.