Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1852, sida 2

Håraf torde ins. finna, att honorariet till notarien, om icke lagbundet, dock åtminstone har snart hundraårig håfd, samt att honorarium till amanuensen och sammanskott till vaktmåstaren, ehuru icke lagbundet, öfver 50 år utgått. Men vare sig en lag — i sådant fall — eller blott häsd, så kan visserligen åndring ske, men dock endast på prestmöte, der v. presterskapet otvisfvelaktigt har rättighet att i sådant fall både stifta ny lag, och förändra de varande. Och intill dess annorlunda varder å prestmöte beslutadt, torde ins. få hafva den -sörargelsen att se dessa -vidriga uppbördslistor-.Men han kan dock vara lugn, ty sammanskottet år fullkomligen frivilligt. Vill han allsicke såtta sitt namn på dessa -korruptionslistor:, så vet han ganska väl. att han derifrån år fri, och det namnet torde icke an gång saknas; tecknar han 8 eller 12 sk. till vaktmåstaren, 12 eller 24 sk. till amanuensen, 24 eller 32 till notarien, om han ån ytterligare med några sk. ökar eller minskar sitt bidrag, så våcker det vida mindre uppmärksamhet, ån han förmenar. Ins:s hot att vilja draga frågan under riksens ständers justitia ombudsmans pröfning är lika dumt som ömkligt; — dumt, ty den ringaste eftertanke eller, om han icke sjelf kan tånka, den första upplysning, han finge, om han rådgjorde med någon förnuftig menniska, skulle låra honom, att ett frivilligt sammanskott, hvarvid aldrig någon lag blifvit åberopad, icke kan komma under någon slags laglig åtgård; — ömkligt, ty den som genom hela sin storordiga artikel — kanske åfven i föregående, som jag icke har sett, — visat sig så feg, så saknande all sjelfståndighet, all aktning för sig sjelf och sin plats i samhållet, så simpel i hela sin tankegång, att han kallar dem, som han förut benåmnt betjening — för sina andlige såder, -Mecenater och -Nädige Herrar-, att han rådes för att icke sätta sitt namn på dessa vidriga listor, derföre att de skola still framtida råttelse vid förekommande mål, med salkögon granskas-, och som tror sjelf, att han endast år aktad i mån af honorarium— den tyckes verkligen räkna sina andliga anor från en betjentkammare; och att den, som inbillar sig med några sk. kunna köpa en aktning, hvaraf han såkerligen kånner sig icke vara förtjent, skulle verkligen ha mod att öppet upptråda och afkasta I anonymitetens slöja, bakom hvilken det år lått att taga en barsk och stormodig min, det i RENAR AR UNITED EE JEVER RASTER KEENAN ENN FANN ST KIRAN AE 2 AE