Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1852, sida 2

vore snart sagdt en bsychopsisk omöjlighet. Men den fina uträkningen år törhånda (åtminstone vore den icke främmande för insåndarens tankegång) att genom ett duktigt honorarium till vaktmåstaren i just. ombudsmannens expedition kunna få sitt namn sörtegadt, men likvål det -förekommande måletefter önskan genomsördt, och ett dråpande slag gifvet ät det olyckliga konsist:m och dess stackars betjening. Hvad statsanslagen vidkommer, äSom nåstan bvarje riksdag går åt konsistorii tjenstemån, anser jag mig böra upplysa, att notarien, — egentligen i egenskap af ephoralsckreterare — 1833 fick ett löneanslag å 180 rdr — samt på grund af riksens ständers beslut vid sistförflutna riksdag ett lika stor anslag, hvilket från och med innevarande år skall utgå, såsom ersättning för förlorad rått till dubbel ärsberåkning — en ersåttninz, som såkerligen rikets alla konsistorii-notarier med tacksamhet skulle afstå, om de blefvo vid denna gamla råttighet bibehållne. Detta år notariens hela ordin. lön. Amanuensen hade ingen annan inkomst ån en kollekt, samt det förhatliga honorariet, intill år 1849, då han fick 180 rdr till lån på stat, men på samma gång sina tjensteåligganden i betydlig mån dkade. Vakmåktmåstarens enda ordin. lån år 41: 32 ur konsistorii s. k. egen kassa. Önskar insåndaren några vidare upplysningar, får han vånda sig direkte till konsistorii notarii-expedition. Bohus Läns tidning, som intagit insändarens arlikel, torde siana lämpligt att äfven intaga detta genmåle. Götheborg d. 17 Febr. 1852. Oscar Erh. Rabe, konsistorii amanuens och utnämnd notarie.