Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1852, sida 1

gisna af lyckliga undersäter, helsade med jublande hurrarop (obs. de hurraropen åro aldrig gjorda på bestållning). Ergo, Lund år båst. Vi buga oss får solen i Carlstad .... vi skånka vår beundran åt Grennas åpplen och påron .... vi hysa den djupaste vördnad för den högst aktningsvårda skånska gråten . ... vi gå tillochmed så långt, att vi gerna dricka ett eller två glas på Halmstads delikata lax — — men ånnu båttre år den krita, som florerar i vårt goda Lund. Rerrerför kritan! ty aldrig frodades rikare skördar på magrare jordmån. Der skjuta upp karduser som svampar, der skårdas biffar och sexor. Der strömmar det, ungesår som sordom i Kanaans land, kaffe, chocolade och tuting) i ymniga floder. Lund efterstråfvar ej åran att kallas en stor stad, den nöjer sig med lyckan att vara en glad. Den år dock ej någon vanlig småstad med sitt samösa bihang af kafferep, sqvaller och ålskogskranka bagarbodmamseller. Studentlifvet har pålryckt den en prågel, som skall försona er med de otresliga rucklena vid tullarne, med de gravitetiska rådmånnen och mur Tide