Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1852, sida 1

ma lif glömmer man lått, att der också år dödens stora stad, der verldshistorien firar sina blodiga hekatomber! öfver detta skimrande nårvarande, öfver alla dessa tusende förgyllda njutningar förgåter man ditt dystra sordom, dina hartholomeioch Septembernåtter! Man ser endast det ena ansigtet af ditt Janus-hufvud, som ler sladt emot lifvet, icke det andra, med sitt förfårande allvar, med förstöringens furier, men också med den heliga ståmpeln af en stor, historisk mission! Är der njutningens Capua, den moderna raffineringens kapital? Är der frihetens Sparta, alla kämpande nationers ljus? Underbara förening af dogmatiska motsattser, srivola upplösning af politiska abstraktioner! Paris kåmpar som Leonidas, men det njuter som Lucullus; det vet att då; men det vet också att lefval Den vårdige Montesquieus vishet, hvi!ken det rika lifvet vill spånna på abstraktionens Prokrustusbådd! Catonernas dygd fattas denna republik: men den består och kommer att bestå utan denna dygd! Midt i boulevardernes, cafkernes, estamineternes och theatrarnes trångsel, midt i det friska lifvets ström, omgifven af lysande butikers lyx och af en oafbruten industriexposition, blir det svårt att draga sig till minnes, att man år i Frondens, Condes, Richelieus, Mirabeaus och Dantons Paris, der nåstan hvarje gata blifvit ett slagtfålt! Hvad man nårmast ser, år blott det rastlösa stråfvandet efter guld och njutningar. Detta industriella stråfvande faller bjert i ögonen på de tyska skriftstållare, som besåka Paris — Paris år våra turisters mjölke-ko! Till och med de litteråra chiffoniererna komma för att låsa upp lumporna och göra reda för vår författande haute-volees afskråde. Ingen vånder tillbaka, utan att i bokhandelsvåg göra sig betåckt för sin reselystnad till Paris! Likvål har hvarje verk Öfver Paris sitt eget behag, sitt eget intresse! Paris föryngras med hvarje år; hvarje årgång bringar en ny skörd af det skummande Pariser-eldvinet! Omvexlingens och utvecklingens virtuositet ståller alltid nya personligheter, nya intressen i förgrunden. Politikens orm byter om skinn hvarje år. Till och med de mera framstående karaktererne ryckas med i den historiska politikens forss — de förvandlas med tiden! De åro i dag icke mera desamme som de voro i går. Man tånke på Victor Hugo, på Lamartine och framför allt på Proteus Emil Girardin! Emedan Paris sjelft alltid år nytt, så år också hvarje bok åfver Paris nyl Den år ny, om den år trogen — en asspesling af staden, icke af författaren! Tyvårr år mera skrifvet från Paris ån öfver Paris! Man upprullar hårifrån en Orbis pictus; man skrifver åfven tysk filosofi, poesi, politik; man simmar i ett haf af tysk sentimentalitet; man förräntar hår alla intelligensens kapitaler! Men hvad ögonbliek som heldst kunde man bringa dessa turister till ordning och förmå dem att hålla sig till sak; ty Paris år för dem endast den krok, på hvilken de upphånga sin egen bild. Paris har, likasom hvarje på historisk grund hvilande verldsstad, utbildat sig från medel